Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
skoglar bergström.
36
ligen bevisar, utan säger, att ban med goda skäl det göra kan
om så behöfves. För dessa W:ii gerningar och bedrifter beder
Grijpen att han såsom en bedragare måtte tillbörligen straffas,
hälst medan han i Danmark för sina skalkestycken ifrån ära
och lif dömd är.
Härtill svarar W. uti åtskilliga sina inlagor, dock är af
hans svar detta själfva summan och innehållet.
1. Först hvad äktenskapet vidkommer: Efter som han i
Danmark med trovärdiga vitnen bevisat hafver, att U. Gr.
god-villeligen, med sitt och sin hustrus goda minne och samtycke
hafver honom gifvit sin dotter, och U. Gr. själf inför Rätten
dersammastädes icke kunde beneka, såsom själfva domarna, i
Ohristianstad och Lunden i Skåne afsagda, betyga: derföre
menar han, att U. G. derpå icke med rätta vidare kan åtala: för
ty på en lagvunnen sak, kan man icke gifva två domar emot lag.
På sitt bref (sub. Litt. A.) förklarar han sig sålunda: att
det var allenast pro forma skrifvet, lika som U. G. icke skulle
hafva vetat af deras copulation och vigning, på det honom icke
skulle förekastas af adeln i D., att han, en så förmögen
adelsman, åt sin enda dotter ett så ringa bröllop gjort hade.
Men att han sitt namn förvändt och sig för Erik
Gyllenstierna utgifvit hafver, är icke skedt för U. G:s och hans
dotters skull, utan för andra orsaker, och långt tillförene innan
han dem lärde känna. Och förmenar att han dem derigenom
icke hafver bedragit, Ty: l:o) är Nobilitas icke de substantia
matrimonii; 2:o) när han friade efter dottren, sade han sig icke
vara någon hög eller rik herre, utan om hans person honom
behagade .och vore hans dotter värdig, begärde han henne till
hustru, och förbehöll sig substantiam, nämligen sin person, med
hvilken hon skulle vigas; 3:o) hög härkomst blifver icke
mycket respekterad, så framt icke personen vet skicka sig efter sin
höghet. Hvaraf är klart, att IT. G. hafver hans skicklighet
mera ansett, än som han förmentes vara en hög herre. Och
om ban hafver sett mer efter namn och ståndshöghet än efter
själfva personen, så hafver han själf af äregirighet sig låtit
bedraga; 4:o) U. G. hade tillförene bort fråga efter hans tillstånd
och vilkor: ty en enfaldig och ringa bonde gifver icke sin
nästa granne sin dotter, förr än han hafver utfrågat hans
lägenhet. Men U. G. förgät det och skyndade fast på
äktenskapet med dottren, så att han icke kunde komma derifrån.
Hvarföre, menar W., att det gamla ordspråket här rum finner: Thet
är ingen narr som bjuder till, utan han som tager vid. 5:o)
han håller sig så god och hög för sina gåfvor och skicklighet
som U. G. och hans dotter äro, och förmenar att ban fuller
hennes like både utomlands och här i Sverige hade kunnat
bekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
