Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
wulfe" grijp emot lars w1vallium.
501
2. Till den andra punkten om lösören svarar han således :
l:o) Att om han vore den Gyllenstierna, som Grijpen förmente,
då vore både godset och dottren honom gifvet och föräradt.
Men efter han icke är af så hög härkomst och stämma, vill
han- tillbakakalla gåfvan, och heter (= kallar) det en tjufnad.
2:o) U. G. satt för Rätten i D. och kunde icke neka, att han
sände godset med sin dotter, bönder och tjenare efter honom till
Helsingborg och förärat honom det, såsom de danska domar vitna.
3:o) Révisé Grijpen, efter som vår lag fordrar i det 13 Cap.
Gift. B. i Landslagen, med 12 manna ed, att han honom ej
godset gifvit hafver, utan förtrott honom att förvara.
4:o) Bevise med W:ii egen hand huru mycket gods honom
är förtrodt, så vill han förskaffa vedergällning.
5:o) Om än godset var honom i handom gifvet till att
förvara, så kan det likväl icke sägas vara af honom bortstulet,
efter det honom betrodt var, och måste såsom handfånget gods
allenast igen betala, och icke vidare derför plikta.
Till sina bref och revers om godset, sub. Litt. B. O. & D.
svarar han sålunda: Att deruti äro allenast verba honoris, et
non obligant, ty alldenstund godset honom med dottren sändt
och gifvet var, kunde han för tillbörlig höflighet och politisk
tacksamhet icke annat skrifva, än att det gods Grijpen honom
sände, skulle alltid vara till hans tjenst. Men icke så (till)
förståendes, att han derför var skyldig honom det igen (att) gifva.
3. Den tredje U. G:s klagopunkt förlägger (= vederlägger)
han dermed: att icke han Grijpen, utan häller (= snarare)
Grijpen honom både i D. och här i riket på åtskilliga sätt
förföljt och genom mångahanda beskyllningar till ära och lif
anklagat, och efter hans yttersta förderf traktat hafver.
Den andra afdelningen af Hofrättens Relatio lyder sålunda:
Alldenstund de förnämsta två punkter i U. G:s klagan,
näml. om giftermålet och lösorena, äro uti Danmark af borgm.
och råd i Christianstad och af landsdomaren i Skåne ändtligen
afdömda, derföre faller här denna frågan in: Om U. G. må här
i Sverige vidare derpå tala, och den Konungszliga Hoffrätt
yttermera i saken kan döma eller ej?
Och att det icke kan ske, dertill äro dessa skäl:
Ty först förmår vår lag, att der gerningen är gjord skall
hon ransakas: och bötes ther man bygger, såsom är till att se
af det 12 Cap. Rådst. B. Så emedan denna handel sig i
Danmark tilldragit hafver, och der granneligen af åtskilliga domare
är skärskådad, skäl och bevis öfversedde, vitnen, som derom
bästa vetskap hade, i klagandens och svarandens närvaro efter
aflagd ed fliteligen förhörde och examinerade, och sedan dom
derpå fäld är, derföre synes att nu intet vidare härtill göras kan.
Till det andra är det certissimi juris, att hvad som är
vardt för honom som först kärade, det vare anten criminal eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
