Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
wulff grijp emot lars wiyall1um.
503
Och att W. hafver begått Crimen falsi, i det han sitt
namn förvändt hafver, och derigenom Gripen och hans dotter
bedragit, är i sig själf klart. Falsi nominis vel cognominis
adseveratio pæna. falsi coercetnr, säger den förträfflige juristen
Papianus in 1. 13. Dig. de lege Cornelia de falsis. Men hvad
straff härpå följa skall, finnes icke i vår lag eller recesser och
stadgar. Uti den romerska Rätt är pæna falsi, vel quasi falsi,
deportatio et omnium bonorum publicatio: et si servus eorum
qui admiserit, ultimo supplicio affici jubetur, såsom Marcianus
IGT vitnar in leg. 1. §. fin. Digest, de lege Cornel. de falsis
och Imperator Justinianus lib. 4. instit. tit. de publ. judic. §. 7.
Man hafver ock exempel derpå, att sådana bedragare äre blefne
straffade till lifvet, såsom Prosp. Farinus förmäler in tract,
crimin. part. 3. lib. 5. quæst. 150. num. 86 *).
Så, emedan W. en sådan grof och skamlig gerning gjort
hafver, att han sitt rätta namn förvändt, ett annat sig gifvit,
och dermed U. G., hans dotter samt andra flere svikit och
bedragit hafver, hvilket icke bör eller kan ostraffadt blifva,
ändock man i vår lag derpå enkannerligen icke finner något vara
stadgadt. Hvarföre är den Konungsliga Rättens enhälliga
mening och betänkande, att han till straff för sitt bedrägeri och
androm till exempel och varnagel, att de sig för sådan
lättfärdighet och oråd tillvarataga, deporteras eller hafves till
Ingermanland eller annan sådan ort, och der uti Custodia eller
häkte behållas, till dess hans gerning och ungdoms fel kan
för-sonadt blifva och man någon förbättring om honom kan spörja.
Dock vill Rätten detta ärendet till de nådige herrars, Sveriges
Rikes Råds, gunstiga och nådiga förklaring ödmjukligen och
underdånligen hafva hemstält.
För att gå till bottnen med saken, och erfara riksrådens
tanke derom, måste förf. alltså fortsätta sina undersökningar i
Riksarkivet och fick der först sig benäget lemnad ännu en
dryg volym i pappband »Handlingar rörande Lars Wivallius
samt några hans Skrifter». Deraf inhämtades att han
ingalunda begränsat sin oändliga skriftverksamhet till Hofrätten
allena, utan samtidigt bestormat konungen, riksråden och andra
personer med suppliker och bref. Han anhåller om mildring
i sin fångenskap eller utsläppning ur sitt häkte (på
Smedjegården, fol. 29 v:o), emedan det var jul, då sådant
mångenstädes är brukligt (s. 77). Han erinrar Deras Herrligheter att
han allaredan hafver allehanda småsaker skrifvit och ritat och
D. H:r ödmjukligen offererat, (hvilket dock en fånge, som ett
ondt samvete hafver, aldrig göra kunde) (sid. 78).
1) Jfr LL. Kon. B. IV C. § 7.
Hist. Bibliot el. 1880.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
