- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
502

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

skoglar bergström.

36

civil sak, det är ock vardt för allom dem, som framdeles der
åtala kunna, såsom förmäles i det 10 Cap. Jorda B. oeli det
33 Cap. Dråpm. med vilja i Landslagen. Kunna nu icke
andra på en afdömd sak tala, huru. myckej; mindre (då) den, som
tillförene derpå kärat och ändtlig dom bekommit hafver.

Till det tredje står i- det 10 Cap. Kon. B. Stadslagen
sålunda: »Nögir eig them manne som kärir å annan åth Fogatans,
Borgmästara och Rådmanna dome, uthan kärir å han i androm
Landom eller Köpstadom, böte 40 marker och böte honom sin
skada igen». Hvaraf är klart, att en afdömd sak, icke på nytt
igen må annanstädes upptagas och dömas; ty såsom Paulus
ICT säger: Singulis contraversiis unum judicati finem
suffi-cere probabili ratione placuit, ne aliter modus litium
multipli-catus, summam atque inexplicabilem faciat difficultatem : maxime
si diversa pronunciarentur.

För det fjärde hafver U. G. icke vadt från landsdomaren
in under någon högre Rätt, att man förmedelst hans
appellation saken upptaga kan, utan hafver domen låtit gå in rem
judicatam: quæ ulteriorem litis ingestum impedit, et in
omnibus judiciis pro ipsa veritate habetur.

Men häremot är att besinna, att såsom man för dessa
uppräknade skäl måste vid det blifva låta, hvad som saken
tillförene i Danmark är afdömdt, ehuru väl något kunde vara,
som synes sträfva mot rättvisan; alltså är icke mer än
tillbörligt, att nu derpå sententieras och dömes, hvilket de danske
mera hafva förbigått och icke enkannerligen ansett hafva,
såsom är om Crimine falsi, hvilket W, committerat hafver, i det
han under ett uppdiktadt namn U. G. och hans dotter bedragit
hafver. Förty det de danske domar innehålla, att W. icke må
något lida till sin ära och lif för U. G:s dotters skull, är icke
(till) förståendes lika som de honom ifrån Crimine falsi och
dess poen befria, utan sålunda: ätt, alldenstund U. G. föregaf
och deröfver klagade, det W. med våld och utan hans vetskap
och vilja hafver honom dottren afhändt och borttagit, och AV.
deremot med trovärdiga vitnen bevisade, att Gripen dertill sitt
samtycke och goda vilja gifvit hade; derföre kunde de icke
döma, att W. som en rånsman skulle straffas. Sammaledes
hvad godset anbelangar, efter det U. G. klagade att W. hade
honom det frånstulit och rånat, och W. deremot bevisade, att
U. G. honom det med dottren och sina tjenare sändt och
förärat hade; derföre kunde de honom härutinnan honom icke
efter Gripens klagan för tjufnad och rån fälla. Men om icke W.
hafver svikeligen handlat, och derföre plikta borde, att han sitt
namn förvändt hafver, derom bekymra sig de danska domarena
platt intet, hvilket derföre här nu med rätta bör décideras och
afdömas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free