Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 sveriges fö rh. t. ryssland under gust. iv adolfs färmyndarstyr. 513
Augusti till ambassadören. »Det är brutet för alltid! Undvik
att tala med mig om allians, ty vi förakta nu fulkomligt denna
käring» 1). Katarinas förbittring ökades än mera, då
förlofningen med den meeklenburgska prinsessan i November
offentligen tillkännagafs. Hon hade knappt fått veta7 att man
skickat ett sändebud — Werner von Schwerin — till Petersburg
för att der notificera förlofningen, förrän hennes vrede bröt lös.
Genom Österman underrättades Stedingk, att Schwerin icke
kunde blifva mottagen. Det vore icke brukligt, förklarade
man, att på detta sätt tillkännagifva förlofningar. Man ansåge
derför, att det blott skedde för att reta kejsarinnan, i
synnerhet då man sammanstälde det med andra omständigheter,
såsom förbindelsen med Frankrike samt Muradgeas försök att
egga Porten till krig mot Ryssland2). Egentliga skälet var
naturligtvis Katarinas vrede öfver hennes älsklingsplans
tillintetgörande. Schwerin, som redan hunnit ett stycke på andra
sidan Viborg, måste derför under en diktad förevändning
återvända till denna stad, der han en tid låtsade sig sjuk 3.) Sedan
alla försök att förmå Katarina att mottaga honom strandat, åter
vände han hem med oförrättadt ärende. Som svar å denna
kejsarinnans ohöflighet lät den svenska regeringen genom Stedingk
förklara, »att konungen hädanefter aldrig ämnar afsända någon
beskickning till kejserl. ryska hofvet för att tillkännagifva de
inom dess hus förefallande förändringar eller andra Kongl.
Maj:t enskildt rörande händelser. I kraft af samma principer
ämnar konungen ej heller mottaga någon beskickning af dylik
beskaffenhet ifrån H. M. ryska kejsarinnan»4). Katarina II,
1) Sturzen-Becker, s. 205.
2) Stedingks dep. af den 23 ocli 26 Nov. samt 17 Dec. 1795.
3) Schinkel-Bergman. III. s. 160 ff.
4) Sparre till Stedingk den 11 Dec. 1795. Jfr Schinkel-Bergman, III, s.
162. Der meddelas äfven ett ntdrag nr ett bref från hertigen till Reuterholm,
hvilket dock i originalet har en något afvikande lydelse. Det lyder nämligen:
»Utom dess ser jag ej stort hvad annan nytta det skulle medföra att svara
på käringens bref än att åstadkomma ett nytt ovettigt svar och allt mer och
mer förarga oss inbördes, om vi ej vilja slutligen svara med kanoner,
hvartill vi ej hafva någon stor inclination. Ej heller kan saken vara värd att
gjuta blod för ett sådant lappri. Jag tycker, att allt detta, huru ovettigt
det dock är, bäst svaras, som en ung karl bör bemöta en gammal käring,
nämligen med det uppenbaraste förakt, hvilket nog visas, då man ej vålar
sig svara på allt hennes baller. Utom dess synes hennes föresats vara att
blott förarga, och hennes vilja blifver uppfyld, då vi taga efter denna
utkastade lockmat. Jag vet ej heller hvad tournure kungen kunde taga till
svar annan än att gifva tillkänna att han är stött, och en sådan déclaration
bör aldrig göras utan att vara soutenerad med 50,000 man». Brefvet saknar
dag, men bär årtalet 1795. Sannolikt afser det icke Katarinas beteende
vid Schwerins sändning; der talas nemligen om ett från henne anländt bref,
och något sådant torde väl icke hafva skrifvits med anledning af denna sak.
Möjligen afses Katarinas i början af året gjorda vägran att bekläda Stedingk
med insignierna till Serafimerorden. Framställningen derom skedde genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
