Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
f. j. bæhliendtz.
60
som den 28 September ingått en trippelallians med Österrike
och. England samt den 19 Oktober kommit öfverens med
Preussen rörande delningen af det sista polska rofvet*), nöjde
sig emellertid ingalunda med den förtret hon tillfogat den
svenska regeringen. Hennes chargé d’affaires vid det svenska
hofvet, baron Budberg, uppträdde på det mest oförskämda sätt2),
och en annan rysk diplomat, general Budberg,3) hvilken i
medlet af Februari anlände till Stockholm, förde såväl der som
under vägen i Köpenhamn och Hamburg (han kom nämligen
senast från Tyskland) ett ytterst häftigt språk mot Sverige.
Andra ryska diplomater gjorde detsamma. Det vore omöjligt
för Ryssland, menade de, att finna sig i att hafva en hemlig
fiende till granne, hvilken städse ville följa Gustaf III:s spår
och angripa, så snart tillfället blefve gynnande. Man borde
draga ut denna tagg ur foten, när man vore i stånd dertill;
nu vore kejsarinnan trött på dessa ränker, med hvilka den
svenska regeringen plågade henne, och en brytning vore oundviklig,
så framt det icke skedde ett fullständigt omslag i den svenska
regeringens politiska system. Till och med om den svenske
konungen icke bröte sin förlofning med den mecklenburgska
prinsessan, skulle kejsarinnan nog sörja for, att det aldrig
komme till äktenskap. Man hotade för öfrigt att tvinga Sverige
tillbaka inom dess gamla gränser, sätta det ur stånd att hålla
någon flotta samt taga Finland från det för att icke mer gifva
det tillbaka. Danmark sökte man draga på sin sida genom
att erbjuda det en del af bytet från Sverige4). Samtidigt
rustade man i Ryssland både till lands och sjös.
Bland ändamålen med general Budbergs sändning till
Stockholm var äfven att med stöd af det allmänna missnöjet med
regentskapet söka bilda ett ryskt parti. Häri misslyckades
han dock fullkomligt. Danske ministern i Stockholm, Christian
Bernstorff, skref att det icke fans skuggan af ett ryskt parti.
Budberg kunde icke få någon att sluta sig till honom utom
»två eller tre utsvultne frondörer, som aldrig skulle kunna
främja kejsarinnans sak» 5). Enligt en uppgift skola Axel
Fersen d. y. och general Taube varit bland dem, som icke gillade
konungens val utan ännu alltid föredroge förbindelsen med Ryss-
bref från konungen och besvarades förmodligen äfven skriftligen. Såsom skäl till
denna hennes vägran anfördes af Österman, att konungens bref icke vore nog
artigt. Särskildt hade man stött sig på det yttrandet, att Stedingk erhållit
orden »pour avoir défendu la patrie pendant la dernière guèrre». Stedingks
dep. af den 24 April 1795.
0 Sybel, III, s. 498 f.
2) Schinkel-B er gm, an, III, s. 163.
3) General Budberg tillhörde en annan gren af slägten än baronen med
samma namn. Ryska historiska sällskapets arkiv, IX, s. 212.
4) Holm, I. s. 179.
5) Anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
