- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
520

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

f. j. bæhliendtz.

60

sig. Såväl genom Stedingk som i en ny skrifvelse till
kejsarinnan afgaf lian den önskade förklaringen 1). Närmaste
följden deraf blef att general Budberg, hvilken i början af Maj
hemrest till Petersburg, fick order att såsom ambassadör
återvända till Stockholm, dit han ock anlände den 28 Juni.

Samtidigt härmed hade Stedingk i Petersburg sökt inleda
underhandling om de närmare vilkoren för en politisk
förbindelse mellan Sverige och Ryssland, men städse fått ett
undvikande svar. Man ville först invänta hertigens och konungens
bref. I slutet af April eller början af Maj lät Markoff
emellertid Stedingk veta, att man icke blott fordrade politisk
förbindelse utan äfven såsom vilkor för densamma
familjeförbindelse. Stedingk borde uppmana Reuterholm att arbeta på ett
skyndsamt afslutande af en sådan2). Katarina fordrade dock
att dessförinnan få se konungen och hertigen i Petersburg för
att sätta Grustaf Adolf och Alexandra i tillfälle att lära känna
och älska hvarandra, innan man skrede till deras förmälning,
Den formliga inbjudningen skedde i bref af den 10 Juni3),
sedan Katarina fått visshet om, att det mecklenburgska
partiet var fullständigt brutet.

I Stockholm var denna inbjudning allt annat än
välkommen. Hertigen skref derom till Reuterholm: »Jag kan ej dölja
att den repugnerar mig högeligen, den strider emot testamente,
regeringsform och allt. Ej kan jag släppa konungen utur
ögna-sigte, under det jag är förmyndare, och huru kan jag under
den tiden resa utom rikets gränser. Jag ser nog alla
svårigheterna, som yppa sig att refusera denna proposition, men jag
ser äfven alla suiterna af att acquiescera densamma och i
synnerhet anser jag humiliationen, som våra ovänner ej lära
underlåta att utföra, sättandes den färgen på detta uppträdet, som
om kungen och jag farit dit att tigga fred och begära hennes
stormägtigste majestäts nådiga förlåtelse. Dertill är min måge
ej nog stark och dessutom blefve min figur vid hennes hof en
så trist personage, att jag fruktar aldrig ändamålet vans med
hela detta uppträde, detta är min oförgripliga mening.»
Konungens motvilja för resan var icke mindre. Stolt, som han
var, retade det honom att så att säga på befallning infinna sig
i den ryska hufvudstaden. Man gaf derför till en början ett
afböjande svar4). Resan strede mot Grustaf III:s testamente,

!) Hertig-en till Katarina II den 26 Maj 1796 (R. H. S. A. IX, s. 255 f.
Brefvet är här dateradt den 26 Maj gamla stilen, bör vara samma dag nya
stilen).

2) Stedingk till Reuterholm den 3 Maj 1796. Jfr Katarina II till
Budberg, den 18 April g. st.

3) Katarina II till konungen och hertigen den 30 Maj (10 Juni) 1796
(R. H. S. A. IX, s. 260 tf.) Brefven öfversändes med general Budberg,
hvilkens förnämsta åliggande just var att framtvinga bifall till resan.

4) Budberg till Katarina II den 7 Juli 1796 (R. H. S. A. IX, s. 267).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free