Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57 sveriges fö rh. t. ryssland under gust. iv adolfs färmyndarstyr. 519
hade tvenne gånger begärt att få komma till Budberg, men
detta hade afböjts l).
Såsom mellanlänk vid förhandlingarna användes grefvinnan
S:t Priest. I hennes kabinett uppgjordes de närmare vilkoren
för försoningen. Budberg fordrade, att hertigen och konungen
skulle skrifva till kejsarinnan med tillkännagifvande, att de
bröte förbindelsen med den mecklenburgska prinsessan samt
afstode från hvarje närmande till Frankrike. Skedde så,
förklarade han, skulle någon förändring inom den svenska
em-betsmannapersonalen icke sättas i fråga. Tvärtom skulle
Beuterholm blifva den, med hvilken man komme att underhandla.
Detta senare löfte gaf han dock till en början helt och hållet
på eget bevåg. Katarina var fortfarande lika uppretad mot
Beuterholm, men på Budbergs tillstyrkan afstod hon från sin
fordran på hans aflägsnande. Budberg ansåg nemligen, att man
just genom Beuterholm skulle lättast komma till det önskade
målet. Denne beherskade, menade han, ännu fullkomligt
hertigen, hvilken utan honom skulle kastas fram och tillbaka mellan
partierna; äfven hos konungen bade han för tillfället stort
inflytande. Läte man honom behålla sin plats skulle man binda
honom vid Rysslands intressen och möjligen förmå honom att
arbeta lika mycket för kejsarinnan, som han förut arbetat mot
henne2). I denna sin förmodan bedrog han sig icke heller.
Visserligen fogade sig Beuterholm till en början endast ogerna efter
nödvändigheten, i synnerhet som Budberg icke genast upphörde
med sitt klander öfver hans föregående uppträdande mot
Ryssland, men sedan isen väl blifvit bruten och hans egenkärlek
något litet tillfredsstälts, visade han snart större ifver för saken.
Enligt Budbergs begäran skref både hertigen och konungen
till kejsarinnan. Hertigens bref är dateradt den 16 april,
konungens den 22 s. m. 3). Ingendera af dessa skrifvelser vann
dock Katarinas bifall. Konungens bref fann hon konstladt och
obestämdt. Det innehöll icke ett ord om den sak, som låg
henne mest om hjertat — giftermålsfrågan. I hertigens bref
omnämndes den visserligen, men ingalunda efter hennes önskan.
Det hette blott, att konungens förmälning med den
mecklenburgska prinsessan icke skulle ega rum under minderårigheten.
Hon fordrade mera bestämda uttalanden i denna fråga. Man
skulle tydligt tillkännagifva, att denna förbindelse vore för
alltid bruten4). Härtill måste hertigen också slutligen beqväma
Budberg till Zuboff den 11 (22) April 1796 (R. H. S. A. IX, 238).
2) Schinkel-Bergman III, s. 183 oeb bil. 57. Budberg till Katarina II
och Zuboff den 5 (16) och 11 (22) April 1796 samt Katarina II till Budberg
den 18 (29) s. m. (R. H. S. A. IX s. 226 ff.).
a) R. H. S. A. IX, s. 229 f. o. 236 f. Schinkel-Bergman. III, bil 58.
4) Katarina II till Budberg 18 (29) April samt 25 April (6 Maj) 1796
(R. H. S. A. IX, s. 240 f. och 252 f.) Densamma till hertigen den 25 April
(6 Maj) 1796 (R. P.). Stedingk till Reuterholm den 1 och 3 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
