- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
530

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

F. J. BÆHliENDTZ.

60

äfven som i alt annat, foga sig efter Dess Herres önskan, så att elaka fölgder
däraf icke eller wore att befara. Och då saken redan blifvit så långt bragt,
att Hans M:ts hand af Hennes keijserliga Höghet storfurstinnan Modren, under
de ömmaste tårars och wälsignelsers utgjutande, redan blifvit lagd i den unga
storfurstinnans, samt det Höga paret derpå i Hennes närwaro flere gånger
hvarannan omfamnat; kunde numera ingen ändring deruti gjöras, utan att en
skymf deraf upstode som näppeligen utan blod stode att aftvättas. Alla dessa
considerationer, sammanlagdt med dem som Sweriges politiska ställning så
naturligen företedde, då Riket, blottstäldt utan alla påliteliga förbund, nära
en totale rupture med Frankrike, i stället för en säkrare och bättre gränts
emot en mäktig granne, en million och 50 tusende roubles subsidier (som redan
woro oss accorderade) och en förnyad samt på 8 år prolongerad traktat med
Ryssland, å hwilken endast felades underskrifterne, nu stod på brädden att
störtas i ett blodigt ocli wådeligit krig, gåfwo i Hans Kongl. Höghets och
Deras Exeellencers ögon, den wigt åt de redan anförda skäl, att det beslöts,
att Hans kongl. Höghet, i denna stund af fäderneslandets fara, skulle, genom
ett munteligit samtals begärande, hos Hennes Keijserliga M:t, ännu försöka det
yttersta, att få negociationerne återtagne. Detta samtal erhölls, och medförde
den påsyftade verckan, att Conferencerne å nyo finge öpnas.

Nu blef sluteliga öfwerläggningsämnet med Hans Maj:t, huru man, med
frälsande af konung och Riket, skulle komma utur denna wådeliga ställning,
då konungen beständigt nekade att tillägga det ordet i sin keijsarinnan gifne
försäkran, som Hon åstundade, och hwarförutan Hon declarerade sig aldrig
tillåta giftermålet. Efter de ömmaste och bekymmerfullaste föreställningar
widtogs då följande utwäg.

Hans Kongl. Höghet Hertigen, som förmyndare, gaf befallning åt
Pléni-pontentiairerne, att acceptera och underskrifva den hemliga artikel, Ryska
Plénipotentiairerne i detta ämne föreslagit, hwaruti Printsessans samvetsfrihet
och religionsöfning Henne lämnades. Denna artikel, jemte alla de öfrige,
äfwensom sjelfva Tractaten, skulle af Hans Kongl. Höghet genast blifwa
ratificerade, men ali werckställighet så af tractaten som alla articlarne, hwila,
tills den och de, af Hans Maij:t sjelf, efter Dess nu snart tillstundande
myndighet, blifwit å nyo ratificerade, hwartill, för desto mera säkerhets skuld, en
tid af tvänne månader skulle utsättas. Hans M:t försäkrade däremot, att så
snart Stockholms Consistorii och Ärckiebiskopens mening och tankar rörande
Religionsfrågan hunnit inhämtas, därest de emot Hans Maj:ts förmodan,
stadnade i ett contrairt beslut och tillstyrkte den begärte Religionsfriheten, genast
å denna artikel lämna sin Ratification och fullkomliga bifall. Skulle åter,
emot ali förmodan i en så wigtig, och för Rikets lugn och säkerhet, äfven
som för konungens personliga sällhet afgörande stund, Consistorium ej styrcka
den för unga Drottningens samvetsfrihet åstundade Tolerance, och Hans M:t,
oagtadt sitt med Henne redan ingågne aftal och förbund om giftermålet, det
icke widare wilja fullfölja, blefwe då Hans Maij:ts nekade Ratification
tillfyllest, att till intet göra hela den nu afslutne tractat. Emellertid, hade Hans
K. Höghet Hertigen, äfwen som Deras Exc:r den för Svenske män alltid
ypperste tillfredsställelsen att med fullkomlig glömska af sig sjelfwe, i de för
fäderneslandet och konungen aldra vådeligaste ögnablick, ingenting hafva lämnat
oförsökt att frälsa bägge, dem de nu ock ansågo härigenom fullkomligen
räddade. Till följe häraf undertecknades Tractaten genast, jemte de hemliga
artiklarne, och Hans kongl. Höghets Ratification derå utväxlades emot
Keijsa-rinnans, 24 timmar derefter. Wiborg. Justeradt üen 2 October 1796.

CARL.

G. A. Reuterholm. Court Stedingk. H. H. von Essen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free