Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
ströd.da meddelanden. iii.
22
Sid. 126, rad. 25 f. På den polske konungens fordran, att
Johan skulle förklara sig för en fri och ej någons välde underordnad
furste, svarade denne, att han vore en med Sveriges rike införlifvad
vasall, skyldig att i krigstid utgöra sin rusttjenst. Annerstedt, anf.
arb., s. 72 f.
Sid. 127, rad. 30—37. De traditionela uppgifterna om Johans
och Eriks fängelserum på Gripsholm äro utan tvifvel oriktiga. Se
Ahlqvist, K. Erik XIY:s sista lefnadsår, s. 66 f.
Sid. 128, rad. 30 f. och not. 9. Adeln kallades till riksdagarna
genom särskilda skrifvelser. Se härom Wingqvist, Om svenska
representationen i äldre tider, s. 98—100, noten.
Sid. 132, rad. 12 ff. och not. 8. Redan i början af Mars 1564
var Claude Collart herre öfver Trondhjem, och det var för att aflösa
honom, som Knut Haraldsson jemte Jacob Turesson den 12 Maj
utnämndes till ståthållare. Claude Collarts tillfångatagande inträffade
den 22 Maj, och under de förberedelser, som sedan gjordes till ett
nytt tåg mot Trondalagen, föll Knut Haraldsson i onåd (Juli). Se
Vetsling, Det nordiska sjuårskrigets historia I, 48—53, 77 f.
Sid. 138, rad. 9 f. Gustaf Adolfs ord lyda: »för misstankars
skull fångade han konung Johan, slog ihjäl Sturarne, bragte många
eljest om halsen, och efter de många voro, dömde verlden, att de
alla voro oskyldiga». Yttrandet gäller således icke endast dem, som
föllo offer för misstanken att hafva sammansvurit sig med Sturarne.
Se Styffe, K. Gustaf Adolfs skrifter, s. 76.
Sid. 141, rad. 24 ff. Enligt Ahlqvist (»Om Sturemorden» i
Historiskt Bibliotek för 1877, H. 1) förtjena de urkunder, enligt hvilka
K. Erik skall hafva besökt Svante Sture fore mordet på Nils, större
trovärdighet än de, som påstå motsatsen. Jfr Svedelius,
Minnesteckning öfver grefve Svante Sture, s. 229, noten.
Sid. 145. rad. 20. Af flere samtida uppgifter framgår att Erik
redan sommaren 1567 ingått giftermål med Karin Månsdotter. Se
Ahlqvist, Karin Månsdotter, s. 43 och 118, not. 84 jemte bilagan II;
Stjernman, Riksdagars och mötens beslut IY, 196 och 202 f. Jfr
Eriks dagbok för 1567, 17 april. 3 september och flere dagar under
senare delen af året.
Sid. 145, rad. och s. 156, rad. 11. Eriks son, Gustaf, föddes
i Nyköping i Januari 1568. Ahlqvist, Karin Månsdotter, s. 48 och
119,’ not. 100.
Sid. 146, rad. 21 ff. Att Rantzau lyckades komma undan,
berodde väsentligen derpå, att de bönder, som skulle bevaka bråtarne
på östra Holaveden, gått hem för att proviantera. Jfr Mankell, Erik
XIV:s fall, s. 45 f., 48 f. och- Vestling, Det nordiska sjuårskrigets
historia, s. 169—171.
Sid. 147, rad. 11. Den ifrågavarande dödsdomen öfver Göran
Persson fäldes den 20 Oktober. Se Handlingar rörande
Skandinaviens historia IY, 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
