Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
j. gröt: om kejsarinnan Katarina i:s härkomst.
579
uttalade förmodan: Rabin låter icke såsom ett tyskt namn; snarare
höres i detsamma ett tydligt återljud af de sägner, som tala om den
lifegna flickans samhällsställning, ur hvilken, enligt den gängse
föreställningen, Katarina utgått.
Den unge författaren till den här ofvan nämnda svenska
afhandlingen l) (Nedström) räknar Weber till dem, som omfatta åsigten, att
Katarina skulle härstammat från Rabe, men han misstager sig: Weber
uttrycker tvärtom uti sitt bekanta arbete »Das Veränderte Russland»
sitt misstroende till detta rykte. I sin berättelse om det högtidliga
firandet i början af 1727 af dagen för Katarinas dop och efter att
hafva anmärkt, att vid denna ceremoni ej närvoro storfursten Peter
Alexejevitj och hans syster, fortsätter Weber: »Att de så höllo sig
undan framkallade ett tyst knot, så mycket mer som vid samma tid
till Petersburg ankom en nära slägting till kejsarinnan med tvänne
döttrar och trenne söner, åt hvilken genast anvisades ett praktfullt
inredt hus och kläder. Det var grefven och grefvinnan Skovoronskij ;
kejsarinnan tog den äldsta dottern, Sofia, till hofvet i egenskap af
dame d’honneur, men de öfriga barnen, som stannade hos fadern, fingo
ett för sin värdighet passande underhåll. Dessa gästers ankomst gaf
anledning till åtskilliga rykten, och somliga vågade till och med göra
sig lustiga öfver kejsarinnans härkomst och bland annat opassande prat
utsprida ryktet att hennes far varit qvartermästare viel Elfsborgs
regemente och modern dotter till en stadssekreterare i Riga; att hennes
far hetat Johan Rabe och med sin hustru aflat denna dotter Katarina
1682 i Vara socken i Elfsborgs län; att efter hans död enkan med
barnet rest till sina slägtingar i Riga och att, då äfven hon dött,
prosten Glück upptagit den fader- och moderlösa och uppfostrat henne.
Dessa och dylika, loyala undersåter opassande, utläggningar gåfvo
anledning till utfärdande af den likaså nödvändiga som rättvisa ukazen,
att ingen vid dödsstraff finge om den aflidne kejsaren och den
regerande kejsarinnan föra lasteligt tal, och att de, som bröto mot
denna ukaz skulle, änskönt de rättfärdigade sig med sin okunnighet
eller sitt druckna tillstånd, dock blifva utan försköning straffade.»
(Das Veränderte Russland III, 77.)
Såsom orsak till en så sträng åtgärd är att betrakta icke så mycket
det af Weber anförda pratet som andra mera nedsättande rykten,
hvaraf några kommit till oss och finnas uppräknade i början af
föreliggande uppsats; sannolikt förenade sig med dem ytterligare äfven
rykten om de vexlingar, som inträffat i Katarinas ställning under
mellantiden från Marienburgs eröfring till hennes sammanträffande med
tsaren. Beträffande Webers berättelse om Skovoronskijs och hans familjs
ankomst till Petersburg i början af år 1729 och om denna familjs
förbindelser med kejsarinnan, så försvinna alla tvifvel om blodsbandet
dem emellan genom de af mig på senaste tiden påträffade urkunder.
*) Jag syftar på den lundensiska disputationen om Katarina I:s härkomst. Hr
Nedström kände blott till första delen af Albedyhlls arbete; han hade sig ej bekant
tillvaron af den andra, hvarest står att läsa den af mig kritiserade uppsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
