Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
4
Daae ej fäst någon uppmärksamhet vid de af Keyser (1. c. II, 529 f.)
anförda fakta, som visa att ärkebiskopen under k. Kristofers regering
häfdade sin ställning som rådets ^främste man och ett slags
riksföreståndare i konungens frånvaro, och endast finner skäligt nämna, att
han 1444 var närvarande vid ett rådsmöte i Bergen och der, såsom
orden lyda »udtalte sig på en Maade, som endog har paadraget ham
en, dog vistnok ugrundet, Mistanke om Bestikkelighed». Äro Keysers
uppgifter oriktiga — hvilket icke synes antagligt —, så hade det varit
författarens skyldighet att bevisa detta.
Samma skyldighet har hr Daae uraktlåtit att fullgöra, då han
talar om en annan af de män, som ifrigast verkade för den svenske
konungen: väpnaren Magnus Hogenskild (Haugenskiold). Styffe
meddelar i sitt bekanta arbete »Bidrag till Skandinaviens historia under
Unionstiden» (3, XXX), att denna slägt var »närmast ifrån Danmark» >
och de uplvsningar, som i »Samlinger til det Norske Folks Sprog og
Historie» (III, 600) lemnas om slägtens medlemmar, bestyrka denna
uppgift. Hr Daae åter meddelar, att mannen var »en i Norge
ind-giftet svensk Adelsmand», utan att dock derför lemna det ringaste
bevis.
Föga mera tillfredsställande förefaller oss det sätt, hvarpå hr
Daae söker att häfda riktigheten af sin uppfattning af händelserna i
Oslo och Marstrand 1449. Sedan han påpekat, huruledes det möte,
som i Febr. 1449 hölls på Bohus af »nogle svensksindede Personer,
der selv kalde sig »Norges Eaad og Mænd», men af hvilke neppe
alle kunde gjöre Paastand på den förste af disse Egenskaber» — de
hafva ju också sjelfva angifvit det genom att efter titeln »R,aad»
bifoga orden »og Mænd»! —, erinrar om de från Polens historia bekanta
»konfederationerna», anmärker han, att det möte som det danska
partiet samtidigt höll i Oslo var ett »virkeligt» rådsmöte, ehuru han på
samma gång måste medgifva, att man icke känner hvilka personer
deltogo deruti! Rörande förhandlingarna vid detta möte känner man
ej mer, än att två dansksinnade män biskop Jon i Oslo och befälhafvaren
på Akershus, Hartvik Krummedike sändes till Danmark för att
underhandla med k. Kristiern. Enligt uppgift i tvänne samtida handlingar
— båda utgångna från det svenska partiet — skulle underhandlingen
endast gälla bibehållandet af fred och godt förstånd emellan de båda
rikena, och sändebuden skulle hafva edligen förbundit sig att icke
inlåta sig på frågan om konungavalet — hvilket löfte de emellertid
sveko och hyllade Kristiern som konung. Hr Daae vill nu — i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med en åsigt, som förut uttalats af
Paludan-Muller och delvis äfven af Allen — söka bevisa, att det
ifrågavarande löftet icke kan hafva blifvit gifvet: rådet måste nämligen,
menar han, då det affärdade beskickningen, hafva varit beslutet att
välja k. Kristiern till konung, eljest skulle det hafva utsett andra
ombud än desse herrar, hvilkas danska sinnelag var nogsamt bekant.
Ett verkligen underligt bevis! Desse herrar måste med sina
slägt-förbindelser i Danmark hafva varit både intresserade af fredens vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
