Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
kong kristiern i:s norske historie.
Ill
makthållande och lämpliga att främja denna sak, och derför rätt väl
passande till sändebud, om detta syfte skulle vinnas. Menar hr Daae,
att det i alla fall är orimligt att antaga att rådet skulle vilja använda
dem till denna beskickning, då det kände, att deras sympatier voro
danska, och då det i följd deraf kunde med visshet antagas, att de
skulle öfverskrida sin fullmakt, inlåta sig på en fråga rörande hvilken
de icke hade något updrag och i strid med tro och lofven erkänna
Danmarks konung som Norges? Menar hr Daae att det är så
otroligt, att norska rådet icke skulle hafva besinnat detta, att de samtida
upgifter man har om vidden af sändebudens uppdrag i följd deraf
måste vara ogrundade? I sanning: stor var trolösheten på denna tid,
men derhän hade det dock icke kommit, att man öppet och allmänt
tog i beräkning, att en person, för hvilken man eljest hyste förtroende,
skulle nödvändigt svika ett uppdrag, så snart hans intressen kommo
i kollision dermed.
Likasom hr Daae förkastar uppgiften rörande inskränkningen i
sändebudens fullmakt, så vill han ej heller medgifva riktigheten deraf,
att de vid återkomsten till Oslo skulle varit åtföljda af en dansk
truppstyrka (2,000 man), hvars närvaro medverkat till rådets beslut
om Kristierns antagande till konung. Äfven de bevis, som han anför
mot denna uppgift, synas oss dock otillfredsställande. Kristiern, som
samtidigt företog ett infall i Småland, skulle, anser han, ej haft
trupper att undvara för att sända till Norge. Två tusen man var dock en
måttlig styrka, så vida ett helt konungarike dermed kunde vinnas,
och hr Daaes hypotes att uppgiften om deras ankomst »till Norge»
kan förklaras så, att de blifvit sända till Bohuslän för att understödja
anfallet mot Sverige, saknar hvarje stöd i handlingarna.
Följde så rådsmötet i Marstrand, der Kristiern den 2 Juli 1449
afgaf sin handfästning och hvarifrån rådet utfärdade sin kungörelse
till Norges folk om det försiggångna konungavalet. Hr Daae nämner,
att af dem, som i Febr. deltagit i mötet på Bohus och der förklarat
sig för konung Karl, voro tre närvarande i Marstrand och hade således
anslutit sig till Kristiern. Det kunde dock hafva varit skäl att anmärka,
hvad Styffe (1. c. XXVIII) redan påpekat, att desse herrars namn väl
finnas i ingressen till brefvet till allmogen, men deras sigill finnas
iehe under handlingen, och deras närvaro eller åtminstone deras
frivilliga samtycke till hvad som skett kan derföre betviflas. Äfven
ärkebiskopens sigill saknas under urkunden, men ej heller på denna
omständighet har hr Daae ansett skäligt att fästa läsarens uppmärksamhet.
Det affall från k. Karls sak, hvartill hr Daae anser, att de
ifrågavarande tre herrarne skulle hafva gjort sig skyldige, tillskrifver han
delvis intrycket af de för Karl ofördelaktiga händelserna på Gotland.
Innefattar hr Daae, såsom det af hans framställning (s. 35) vill synas,
bland dessa händelser den öfverenskommelse genom hvilken svenskarne
förbundo sig att utrymma ön, så bör anmärkas att denna slöts den
31 Juli, medan åter beviset för dessa herrars affall — deras närvaro
vid mötet i Marstrand — tillhör de första dagarne af nämnda månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
