Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
le secret du roi.
XXIII
hängare åt deras öde. Följden af dessa upprepade nederlag hade
blifvit, å ena sidan, att Frankrikes anseende i Polen sjönk och att dess
vänners led glesnade, och å den andra, att de franske statsmännen
bragtes att taga sin hand från republiken, hvilken de i sin misströstan
ej ansågo värd några ansträngningar och uppoffringar. Sådan var
ställningen, då omkr. 1748 det franska partiet i Polen åter började visa
tecken till lif och mod. Konung August IILs helsotillstånd gaf
anledning förmoda, att han snart skulle falla ifrån. Hans dynasti hade
få vänner i Polen och knappa utsigter på kronan vid ett stundande
konungaval. Frankrikes gamla anhängare funno situationen lämplig
för aktivitet, reste till Versailles och uppmanade prins François de
Conti, en sonson till den ofvannämnde prinsen, att i tid börja arbeta
för vinnande af Polens krona. Prinsen var ärelysten, lät förslaget sig
väl behaga och meddelade det åt Ludvig XV. Äfven denne skänkte
planen sitt bifall, men föreskref den allra djupaste secretesse vid hans
utförande dels för att undgå främmande makters uppmärksamhet
och dels emedan Ludvig insåg, att den franska ministèren, som flere
gånger bränt sina händer för Polens skull, och i synnerhet den
polsk-fientlige konseljpresidenten d’Argenson hade bestämdt satt sig emot
hvarje mera energisk inblandning i de polska affärerna, framför allt af
den art, som Conti åsyftade. Vidare hade det sachsiska huset,
hvilket man ville frånrycka kronan, betydande förespråkare vid franska
hofvet i den berömde marskalken af Sachsen, August IILs naturliga
broder, och i dauphins gemål, Marie-Sophie, Augusts dotter, en ytterst
slägtkär prinsessa, som skulle slagit allarm vid minsta skymt af fara
för hennes familjs så mycket eftersträfvade konungavärdighet. Conti
fick löfte om medel ur konungens enskilda kassa — för den hemliga
korrespondensen anvisades ur denna sedermera icke mindre än 10,000
francs i månaden — och rättighet att bakom ryggen på ministèren
och Ludvigs ambassadör hos August (som vanligen vistades i Dresden)
använda franske residenten i Varschau, Castéra, såsom mellanhand för
förbindelsen med polackarna, såsom korrespondent och utdelare af
subsidier. Conti blef så det hemliga kabinettets förste chef, Castéra
dess förste agent. Vid de polska grannhofven ackrediterades Contis
personliga vänner såsom sändebud för att förtroligt brefvexla med
honom och vid förefallande behof användas. Dessa voro markis
d’Havrin-court i Stockholm (sedan Juni 1749), Desaileurs i Konstantinopel
och chevalier de la Touche i Berlin.
Den tillbakadragna hållning i fråga om Polen, som franska
ministèren iakttagit och som på sätt och vis framkallat den hemliga
diplomatien, måste emellertid efter några år öfvergifvas. När 1752
Österrike, Ryssland och England gjorde tydliga försök att draga
Sachsen och Polen in i sitt allianssystem, blef det för franska regeringen
en bjudande nödvändighet att genom ett kraftigare uppträdande i
Polen förekomma, att dessa makter lyckades i sin plan. »Den
officiella och den konfidentiella politiken funno sig sålunda helt
oförmodadt faktiskt närmade hvarandra, och samme man kunde sköta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
