Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
12
Det var grefve Charles Franqois de Broglie, en broder till forskarens
farfarsfar, den från sjuåriga kriget och såsom krigsminister under franska
revolutionens första dagar bekante marskalken, hertig Yictor Francois de Broglie.
Grefve de Broglie, som var född 1719, egnade sig först åt den
militära banan, men lyckades från en visserligen ej betydelselös men
underordnad ställning inom den hemliga diplomatien uppstiga till hennes
ledare och nästan tvinga Ludvig XV att gifva henne en omfattning, som hon
ursprungligen ej var afsedd att ega. Det italienska blod, som flöt i den
broglieska slägtens ådror, tyckes hos honom icke hafva förlorat något af
sin glöd. »Det är en helt liten karl med nacken i vädret som en
liten tupp. Han är het, har något esprit och det är lif i honom i
allt». Så målades han ett par och trettio år gammal af markis
d’Ar-genson. Ännu vid sextio års ålder skildrades han af Axel v. Fersen
d. y. såsom en person, den der hade en femtonårings hela liflighet
och ett par ögon, som sprutade eld och lågor. Han var ett oroligt
hufvud och led af en obetvinglig verksamhetslust och äregirighet samt
sökte på bakvägar vinna det inflytande på sitt fäderneslands öden,
som mäktiga fiender eller konungens svaghet hindrade honom att öppet
utöfva. Han betraktade de offentligen erkända ministrarna såsom sina
naturliga motståndare, och dessa i sin ordning sågo honom ej med
blida ögon. Hertigen af Choiseul, hvilken så länge med utmärkelse
var Frankrikes styrande minister, var framför andra hinderlig för
Broglie och derför af honom innerligt afskydd. Man märker snart
att hertigen af Broglie vid framställningen af förhållandet mellan dessa
begge män väl mycket låtit slägtkärleken taga ut sin rätt och skockat
skuggorna kring Choiseul. Hela skildringen, hur full af behag i stilen,
hur pikant i detaljerna och hur djupsinnig hon för öfrigt är, lider af
den nog apologetiska ton, som klingar igenom. Hon förlorar derjämte
i klarhet och öfverskådlighet men ingalunda i fängslande behag genom
alltför omständliga berättelser om broglieska familjens enskilda
förhållanden, medan den hemliga diplomatiens verksamhet och betydelse i
vissa fall, t. ex. rörande Sverige, affärdas, tyvärr, helt knapphändigt.
Föremålet för den hemliga diplomatiens verksamhet var i början
uteslutande Polen. Detta lands hållning under de stora europeiska
konflikterna hade alltsedan 1500-talet i de franske statsmännens ögon
varit af icke ringa betydelse, och de hade nogsamt insett, att det
för framgången af deras politik var af vigt att draga Polen in i
kretsen af sina bundsförvandter eller att åtminstone försäkra sig om
ett visst inflytande derstädes för att kunna motarbeta detta lands
anslutning till deras fiender. Frankrike lyckades också skaffa sig
ett så pass stort parti i Polen, att det vid åtskilliga tillfällen trodde
sig kunna uppträda der på ett afgörande sätt. Det hade under
1500-talet sett en fransk prins, Henrik af Anjou, bära Jagellos krona,
det hade under 1600-talet arbetat för prins Francois Louis de Contis
och under 1700-talet, i det polska successionskriget, för Stanislav
Leczinskis kandidatur till polska tronen. Vid alla dessa tillfällen hade
det dock sett sig nödsakadt att draga sig tillbaka och lemna sina an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
