Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
le secret du roi.
XXIII
men gjorde det på sådana omvägar, att de utom partiet stående ej
visste, hvarifrån stöten kora. Så skref t. ex. Höpken från Varschau d.
1 Nov. 1752, att »riksdagens sprängning skylldes af somliga på
hofvet och grefve de Brühl, af andra på kron-stor-skattmästaren, som
velat undvika redogörelse för sin förvaltning». Ett manifest till
bildande af en konfederation utfärdades och cirkulerade bland
riksdagsmännen. Många tecknade sig, och äfven det franska partiets förnämste
man, kronstorfältherren grefve Branicki, som genom sitt gifte var
befryndad med Czartoriskierna, var nära att på god tro befordra deras
afsigter, då en oförmodad händelse inträffade, som gjorde
konfederationsverket om intet. Adelsmannen Mokranovski, en i Polens
riksdagshistoria alltifrån denna tid ryktbar man, en af de få, Broglie
invigt i sin missions hemlighet, och Branickis skyddsling, korsade den
fint anlagda planen. Han gick in i landboden-kammaren, der
manifestet låg, tog det och begaf sig först till franske och preussiske
ambassa-dörerne och sedan till Branicki, som, upplyst om rätta sakförhållandet,
drog sig tillbaka från den väg, på hvilken han låtit narra sig in, hvarefter
dokumentet sönderrefs och den allmänna meningen stämdes mot en
konfederation. Förf:s framställning af Mokranovskis uppträdande är
präktig och liffull, men vi förmoda, att den är hållen i en belysning ännu
mera romantisk än den i sig sjelf tillräckligt romantiska händelsen
kräfver. Hans skildring afviker i icke så få afseenden från den redogörelse för
saken, som Höpken omedelbart efter katastrofen gjorde i en berättelse
från Varschau af d. 9 Nov. 1752. Höpken förtjenar så mycket mera
trovärdighet, som han uppgifver Broglie och det preussiska sändebudet
såsom sina sagesmän. Det skulle blifva för vidlyftigt att redogöra för
de begge skildringarna och motsägelserna dem emellan. Faktum är,
att de rysk-engelska sträfvandena att draga Polen till sig misslyckades,
och att »patrioterna» eller det franska partiet vunno en seger, en seger,
som i Frankrike förnams med blandade känslor. Den franska
officiella politiken stod handfallen, då den fann sig i spetsen för ett
parti, som det icke sökt eller såg sig i stånd att stödja. Prinsen af
Conti greps af skrämsel öfver Broglies oförvägna bearbetningar,
emedan de, enligt hans åsigt, kunde föranleda så bindande
förhållnings-ordres från ministèren, att allt arbete för den efterfikade
konungakronan omöjliggjordes. Det sachsiska hofvet började känna sig oroligt
öfver det plötsliga framträdandet af ett så handlingskraftigt motparti
och fattade misstro till Broglie. »Detta hofvet», skrifver Höpken
under d. 28 Mars 1753 från Dresden, »påsyftar att göra sig af med
härvarande franske ambassadören, hvilkens närvaro man isynnerhet
funnit ganska besvärlig vid sista riksdagen i Polen». Nya
förvecklingar i Polen ledde emellertid till att hofvet försonade sig med
Broglie och patrioterna. Innehafvaren af det ofantliga majoratet Ostrov,
som afkastade 2 mill. polska gulden om året, företog i Dec. 1753 en
eventuell delning af godset och sålde successionen till det czartoriskiska
partiets koryféer. Majoratsinnehafvarens befogenhet till en sådan åtgärd
var mycket tvifvelaktig. Denna omständighet och de farhågor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
