Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
16
väcktes genom en så betydande tillökning i Czartori skier nas makt, drefvo
patrioterna med Branicki i spetsen att ögonblickligen mot hvad som
skett afgifva en protest, i hvilken Broglie sjelf till bevakande af
drottning Maria Leczinskas rätt deltog. Saken antog fruktansvärda
proportioner. Vid riksdagen 1754 hotade patrioterna att bilda en
konfederation och begärde franska subsidier, Czartoriskierna fingo löften
om engelska pengar och ryska trupper. Ett inbördes krig stod för
dörren. Broglie fick uppmaningar af både sin officiella och hemliga
chef att söka försona partierna. Dertill hade han hvarken böjelse
eller förmåga; men han lyckades draga hofvet öfver på patrioternas sida.
Vi lemna derhän, huruvida anledningen till hofvets skilsmessa från
Czartoriskierna var, såsom förf. tyckes böjd att tro, endast de 10,000
dukater, som Broglie skaffade sina^ vänner att sticka i handen på
Augusts allsmäktige minister grefve von Brühl. Hofvets försonande med
patrioterna var ett oväntadt grepp, som slog vapnet ur händerna på
Czartoriskierna och deras bundsförvandter; det höjde Frankrikes
anseende i Polen men väckte Contis missbelåtenhet. Det var icke med
utan mot sachsiska huset, som Polens patrioter kunde vara nyttiga
för den hemliga politikens ändamål. Detta insåg äfven Broglie, men
han bekymrade sig icke derom, ty den åvägabragta försoningen
öppnade för hans ögon utsigt till vida större mål än Contis val. Han
beredde prinsen en ännu oangenämare öfverraskning, då han både
på officiell och hemlig väg i slutet af 1754 föreslog en allians mellan
Frankrike och Sachsen. Frankrike, redan i förbund med Preussen,
skulle i förening med Sachsen, som dittills varit bundet vid Englands
intresse, Polen, Turkiet, Sverige och Danmark bilda en koalition
fruktansvärd för både Österrike och Ryssland, hvilket senare land på detta
sätt skulle kunna »förvisas ur den civiliserade verlden, dit det aldrig bort
få tränga in». Conti afstyrkte lifligt planen, men den vann bifall hos
dåvarande utrikes-ministern Rouillé, som hvarje dag fruktade ett fredsbrott
med England på grund af gränstvisterna i Amerika. Anyo sträfvade
den hemliga och den officiella politiken åt motsatta poler och, ännu
egendomligare, den officiella riktades af den hemligas betrodde tjenare.
Broglie började emancipera sig, han ville icke längre endast följa, han
ville leda. Under loppet af 1755 föreslogs åt August, såväl i hans
egenskap af tysk kurfurste, som polsk konung, en subsidietraktat,
hvilken tillförsäkrade Frankrike ett alldeles afgörande inflytande på
Sachsens och Polens utrikespolitik. Man hade emellertid ännu icke
kommit till något resultat, då Fredrik II öfvergaf det franska förbundet
och d. 18 Jan. 1756 slöt allians med England samt således rubbade
Broglies hela plan.
Den omkastning i allianser, som föregick det sjuåriga kriget,
liksom detta krig sjelf ger förf. anledning att göra några inlägg mot
den gängse uppfattningen af dessa fakta. Han anser den af Duclos i
dennes »Histoire secrète du regne de Louis XV» afgifna samt af tyska
och franska historieskrifvare antagna förklaringen rörande dessa fakta
otillfredsställande, i synnerhet hvad Frankrike angår. Han fritager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
