Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
le secret du roi.
XXIII
staterna, i synnerhet Frankrike; att en reform af författningen vore
omöjlig; att trots rikets lockande svaghet, »de makters ställning och
egna intresse, hvilkas ärelystnad det kunde hafva att frukta», tycktes
betrygga det för faran af den delning, • hvarom några »sysslolösa
teore-tici» (Broglie) drömde, och att, om »mot ali sannolikhet» Polens fyra
grannar eller några af dem skulle komma öfverens om en styckning,
»det ändock vore ganska tvifvelaktigt huruvida denna händelse kunde
röra Frankrike», emedan delningen, som kunde komma till stånd
endast genom eri sammanstötning af »sällsamma omständigheter» och
under blodiga krig, skulle blifva en källa till fortfarande strid mellan
dessa makter. Häremot invände Broglie i sin kritik, att Frankrike
måste fästa stort afseende vid Polen; att upphäfvande af »liberum veto»
ej vore omöjligt: att det deremot vore en chimère att för en stats
bestånd räkna på försvar af dess grannar, i synnerhet sådana grannar som
Polens; att en delning läte tänka sig utan att »sällsamma
omständigheter» inträffade, ja, till och med utan krig, och att, slutligen,
delningen icke nödvändigtvis behöfde föda af sig krig mellan de
makter, som företagit den, utan snarare sammanhållning för rofvets
bibehållande och ömsesidigt skydd.
Man väntar få höra, att Broglie under polska valkampanjen
1763—64 med sin vanliga häftighet och energie sökt handla i den
anda, som utgöt sig i hans uppskakande förutsägelser. Men såväl
den hemliga som deri officiella diplomatien gaf under denna för Polen
ödesdigra tid sådana bevis på vankelmod, sjelfmotsägelser, stora ord
och svaghet i handling, att de franska diplomaterna l) under
polackarnes hån och åtlöje i Maj 1764 måste lemna landet, der ryssar och
preussare sedan spelade herrar. När riksdagen d. 7 Sept. samma år
utropade Stanislav till konung, fans icke en ende fransk agent i
Varschau. Efter någon tid tyckes grefve Broglie hafva försökt ett
närmande till Stanislav. Han hoppades alltför sangviniskt på en
varaktig och allvarsam brytning mellan Stanislav och Katarina och såg
numera enda möjligheten till Polens räddning deri, att den
rvssfiendt-liga delen af nationen finge sin föreningspunkt i den. lagliga maktens
representant, konungen. Derför väntade han sig i början ingenting
af den mot konungen och Ryssland riktade konfederationen i Bar
(1768) och gjorde sedermera, vid ljusnande utsigter för henne,
temligen litet för att ingifva Frankrikes polska vänner mod. Ohoiseul,
som på grund af de svenska och polska angelägenheternas oroande
vändning 1766 återtagit utrikesportföljen, utvecklade deremot, såsom
bekant, en feberaktig verksamhet för att hjelpa polackarna. Förf. gör
sig nästan lustig åt hans ifver. Den var malplacerad, menar han.
Men bevisar den icke, att Choiseul såg, hvad här gällde? Äfven Lud-
*) I)e voro tre, ambassadören Paulmy, residenten Hennin (hemliga kabinettets
agent) och en general Monnet, som Praslin, med Ludvig XV:s goda minne men
utan ambassadörens och i början ntan Terciers och Broglies vetskap, lät knyta
förbindelser med Czartoriskierna och Poniatovski samt inför dem desavouera
ambassadören, hvilken hade officiella ordres att arbeta för sachsiska priusen Xavier!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
