Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
24
skulle kunna göra den polska styrelsen fri från hennes blindhet och
gifva henne fasthet». För att upprätthålla den för tillfället
oundgängligen nödvändiga förtroligheten med Petersburghofvet skickade
Choi-seul den knappt 27-årige baron de Breteuil såsom ambassadör till
Ryssland. Det var Choiseuls baktanke att använda den unge
behaglige mannen till ett lockbete för storfurstinnan Katarina och såsom
en motvigt mot hennes gunstling Poniatovski. Det hemliga kabinettet
gäckade emellertid Choiseuls sprängningsförsök. Ambassadsekreteraren
i Varschau, Hennin, och Breteuil indrogos i »konungens hemlighet»,
och Tercier fortfor att vara mellanhanden mellan konungen, Broglie
och agenterna i utlandet.
Efter Bellisles död, i början af 1761, öfvertog Choiseul
krigsministeriet och lemnade utrikesärendena åt sin kusin, hertigen af
Praslin. Choiseuls första åtgärd i egenskap af krigsminister var att
markisinnan Pompadour till behag låta marskalk Soubise dela befälet
öfver Rhenarmén med marskalk Broglie. Inom kort visade sig
följderna af denna ur strategisk synpunkt ytterst okloka anordning, mot
hvilken äfven marskalk Broglie* gjorde berättigade invändningar. Broglie
blef snart sagdt i sin ämbetsbroders åsyn öfverväldigad vid
Vellinghausen, d. 15—16 Juli 1761. Necjerlaget gaf anledning till
ömsesidiga beskyllningar och rättfärdiganden, å marskalk Broglies sida
framställda med hans vanliga kärfhet och skärpa. Begge bröderna hjelptes
för öfrigt åt vid försvaret och vände sig slutligen direkt till konungen,
marskalken med en vidlyftig skrift om sitt förhållande under
fälttåget. Men konungen, bearbetad af sin mätress och hennes parti,
förvisade, d. 12 Febr. 1762, såväl marskalken som grefven till deras
stamgods Broglie i Normandie (40 lieues från Paris), den förre med
anledning af hans skrift, hvilken »gaf ett dåligt exempel», den
senare för hans »envishet att förklara sitt och brödrens uppförande».
Förvisningen räckte till Mars 1764, då de begge bröderna, eget nog
på Choiseuls framställning, fingo rättighet att återvända till hofvet.
Hade Choiseul hoppats, att den misstänkta och oroväckande
förbindelsen mellan konungen och Broglie skulle taga ett slut med den
senares »exil dans ses terres», så bedrog han sig. Den hemliga
korrespondensen fortsattes, under iakttagande af verkligen komiska
försigtighetsmått, om man besinnar, hvilka korrespondenterna voro. Det var,
såsom förut, hufvudsakligen Polens angelägenheter, som afhandlades.
Dessa fingo ökad vigt genom kejsarinnan Elisabeths död (1762) och
derpå följande upplösning af det fransk-ryska förbundet samt genom
konung iVugusts frånfälle (1763). Den officiella diplomatiens ledare
afstyrkte fortfarande ali intervention i Polen. Skälen till denna
inaktivitet framlades af Praslin i en ytterst märklig skrifvelse med
anledning af Katarina II:s anbud om ett gemensamt uppträdande i Polen
vid ett stundande konungaval. leke mindre märkvärdig är den kritik
af d. 8 Maj 1763, som Broglie på konungens önskan underkastade
denna skrifvelse. Praslin hade sökt bevisa, att Polen såsom stat
vore ett intet och följaktligen borde vara likgiltigt för de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
