Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
le secret du roi.
XXYII
gjorde den stackars ehevalieren, hvilken för öfrigt visat mycket stor
diplomatisk duglighet och raskhet, alldeles yr i hufvudet af högfärd,
så att han icke ville återgå till sin förra plats såsom sekreterare, när
ambassadören grefve de Guerchy i slutet af 1763 ankom till London.
Mellan ehevalieren och hans förman upplågade en skandalös strid,
hvarunder d’Eon bland annat stämde ambassadören för försök till
giftmord och fick Londons jury till att (Mars 1765) förklara honom
skyldig dertill. Det var under dessa uppträden i London, som d’Eon
första gången (1765) anlade fruntimmersdrägt för att dölja sig.
Skildringen af denna de begge diplomaternas fejd hör till det mest
spännande som förf. meddelar i sitt intressanta arbete. Konung Ludvig
och hans bemliga kabinett råkade i gränslös ångest för att d’Eon,
som af franska regeringen förklarades förlustig sina titlar, värdigheter
och löneinkomster, skulle yppa den hemlighet, hvaraf han blifvit
delaktig, och man gjorde försök på försök att aflocka honom de
komprometterande papper, som voro i hans våld. Först mot konungens
egenhändiga försäkran om en årsränta af 12,000 livres och löfte om
framtida befordran lät han förmå sig att återställa (Juli 1766)
Ludvigs ofvannämda biljett. De öfriga aktstyckena utlemnade ban först
i Okt. 1775 åt komediförfattaren Caron de Beaumarchais, hvilken å
regeringens vägnar förde långvariga underhandlingar med d’Eon.
Beaumarchais lät narra sig af ehevalieren och var fullt och fast öfvertygad
om hans qvinliga kön. I den skriftliga öfverenskommelsen om
papperens utlemnande skref sig d’Eon för demoiselle och lofvade att för
framtiden bära qvinnodrägt. Att d’Eon emellertid var en karl och
att intet tvifvel med afseende på hans kön ens var möjligt, derom
öfvertygade man sig efter hans död. Han dog i London den 21 Maj 1810.
Under konflikten med d’Eon hade den hemliga diplomatien så
när blifvit upptäckt inom Frankrike sjelft. En af det hemliga
kabinettets kurirer, d’Eons kammartjenare, greps af den franska polisen i
Calais (Jan. 1765) och en undersökning inleddes. Endast genom att
meddela polisministern de Sartines och Bastiljens guvernör de Jumilhae
verkliga sakförhållandet, hvarigenom undersökningen urartade till ett
rent spegelfäkteri, lyckades man hindra det choiseulska partiet att få
i sina händer det fruktansvärda vapen, som en sträng ransakning
ovilkorligen gifvit.
En ny fara tycktes kort derefter hota »konungens hemlighet».
Tercier afled helt plötsligt, träffad af slag, d. 21 Jan. 1767. Det låg
nära till hands att frukta, att Choiseul skulle skynda att bemäktiga
sig den aflidnes papper. Men Choiseul oroades ej längre af hvad han
kallade »une petite intrigue», om hvars verkliga omfattning han likväl
var okunnig. »d’Eon korresponderade med Tercier», sade han en dag
till Broglie. Denne sökte med spelad likgiltighet förneka en sådan
orimlighet. »Er sekreterare Drouet bör känna något till den saken»,
fortsatte ministern; »tag honom med till mig, när Ni vill, så skall
jag fråga honom i Er närvaro». Broglie blef orolig och på samma
gång förtretad öfver det försmädliga lugn, hvarmed Choiseul behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
