Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
28
lade ämnet. Han föreslog Ludvig XV att upphöra med den hemliga
korrespondensen. Huru allvarsamt menadt detta förslag var, må
lemnas derhän. »Choiseul kan veta mycket om sakeu», genmälde konungen,
»men han har sagt allt der endast för att blifva ännu mera förvissad
om den». Korrespondensen fortsattes. Broglie blef efter Tercier dess
chef äfven till namnet. Han mottog agenternas bref ur postdirektörens
hand ocli uppsatte svaren, som kammartjenarevägen befordrades till
konungen. Hans »département de contrebande», såsom förf. kallar
det, omfattade vid denna tid följande hemliga agenter: i
Konstantinopel de Vergennes (sedermera, 1771—74, i Stockholm; hans
efterträdare i Konstantinopel blef markis de St. Priest), i Holland markis
d’Havrincourt (under ären 1749—62 i Stockholm), i Stockholm baron
de Breteuil (förut, 1759 — 63, i Ryssland) — alla dessa tre voro
ambassadörer — i Petersburg konsul Bossignol, i London d’Eon (äfven
efter skandalen), i Genève Hennin, i Polen residenten Gerault.
Sedermera fick den hemliga diplomatien representanter äfven i Wien,
Neapel, Belgien.
Efter Choiseuls fall, julafton 1770, sökte Broglie att blifva chef
äfven för det officiella utrikesdepartementet. Man kali knappt undgå
att le, då man ser, huru han ville truga sig till sitt så länge
eftertrådda mål, huru han framfusigt och oombedd trängde sig på
konungen med sina goda råd i alla riktningar, i så väl utrikes- som
inrikes-ärenden. Hans program lofvade en fullständig reaktion mot
Choiseuls styrelsegrundsatser. Jesuiternas fördrifvande var honom en
styggelse. »Choiseuls plan att tillintetgöra religionen i Frankrike och
det öfriga Europa», heter det med anledning deraf i konceptet till
ett af hans bref till konungen, »var för tydlig för att någonsin inför
gud och menniskor kunna rättfärdiga en förföljelse, hvarpå historien
saknar motstycke». Ludvig XV gaf icke ett ord till svar på alla
Broglies bref och inviter, men en handling: den 6 Juni 1771
utnämndes hertig d’Aiguillon till utrikesminister, tack vare Du Barrys
inflytande. Den nye utrikesministern fattade snart det största
misstroende till sin besegrade medtäflare och hans åtgöranden. Liksom
Choiseul förmodade äfven d’Aiguillon, att Broglies och den hemliga
diplomatiens hela verksamhet gick ut på en opposition riktad mot
honom personligen. Upptäckten af en högst invecklad intrig tycktes
bekräfta hans misstankar och höll på att afslöja »konungens
hemlighet». Delvis var denna redan i profana händer: alltsedan början af
1770 uppsnappades den hemliga diplomatiens depescher i Österrike
och voro väl bekanta för Maria Teresia.
Med anledning af Gustaf IILs revolution fördes under åren
1772—73 lifliga underhandlingar mellan kabinetten i St. James och
Versailles rörande understöd åt Sverige vid ett befaradt anfall från
rysk eller preussisk sida l). d’Aiguillon såg enda medlet att bispringa
*) Se deri utförliga redogörelsen för dessa underhandlingar i Elof Tegnérs
skrift: »Bidrag till kännedomen om Sveriges yttre politik närmast efter statshvälf- ,
ningen 1772». Hist. Bibi. 1879, l:sta häft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
