Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
30
gifvit dem, togo sig alltför höga tankar om sin vigt och betydelse.
De uppgjorde sig emellan en plan till åstadkommande af försoning
mellan Monteynard, Broglie och Soubise för att störta d’Aiguillon,
göra grefve Broglie till utrikesminister och återföra Frankrike från
alliansen med Österrike till det forna förbundet med Preussen. Favier
ansåg Sveriges vänskap vara utan nytta för Frankrike och 1772 års
revolution utan ali vigt samt uppmanade Dumouriez att slå ur hågen
tanken på att hjelpa konung »Gustaf, som icke var någon Adolf».
Dumouriez gjorde så, och väl kommen till Hamburg öfverlemnade han
sig endast åt en komprometterande brefvexling med Favier och andra
rörande planen. Men helt oförmodadt kom d’Aiguillons" polis öfver
honom, häktade honom, i Aug. 1773, och lade beslag på hans papper.
Dumouriez, Favier och flere komprometterade insattes på Bastiljen
och en undersökning företogs, den i. k. bastiljaffären.
Konungen blef ytterligt förskräckt öfver katastrofen ; han tänkte
endast på att rädda sig sjelf undan d’Aiguillons räfst och låtsade den
fullkomligaste obekantskap med personerna i fråga. Alla misstankarna
samlade sig kring Broglie. »C’est lui qui a été à la tête du
complot», skref d’Aiguillons gode vän Creutz. Och den 24 Sept. 1773
lät Ludvig XV förmå sig att ännu en gång förvisa sin hemlige
minister till hans gods. Samma dag underrättades Broglie likväl
smygvägen, att korrespondensen med ambassaderna skulle fortsättas
som förut! Creutz’ depescher visa; hvilka vidunderliga planer man
tilltrodde Broglie, och huru grundligt man missuppfattade arten af den
hemliga korrespondensen. I en apostille af d. 14 Okt. 1773 heter
det t. »ex.: »Mr de Broglie avait des espions dans toutes les cours,
qui l’instruisaient des affaires les plus secrètes. Il avait trouvé le
moyen de placer auprès de Chevalier de St. Priest, de Mr de
Durand, de Prince Louis et même de Mr de Vergennes des hommes à
lui qu’il pensionnait». Och i en annan apostille till konungen af den
2 Dec. s. å. meddelar Creutz vidare: »Mr de Vergennes a été prévenu
sur l’espion qu’on a trouvé moyen de placer auprès de lui. Il l’a
renvoyé tout de suite». Om, såsom icke är otroligt, Gustaf III gaf
Vergennes någon del af dessa skrifvelsen innehåll, torde ambassadören
haft ganska stor möda att betvinga sin skrattlust.
Den 10 Maj 1774 gick Ludvig XV ur tiden. Broglie skyndade
att från sin förvisningsort upplysa den nye konungen om den hemliga
korrespondensens tillvaro och beskaffenhet oeh att erbjuda sina tjenster.
Men Ludvig XVI afböjde kärft fortsättningen, af detta slags diplomati
och uttalade en sanning, som grefve de Broglie sjelf tyckes hafva bort
erfara: »Cela barre toujours le ministre des affaires étrangères, s’il
n’est pas au fait, et c’est un sujet de tracasserie, s’il est au fait».
Sedan Vergennes blifvit utrikesminister (1774), rönte Broglie ett
blidare bemötande af konungen. Han fick återvända till hofvet. På
hans egen begäran underkastades hans handhafvande af den hemliga
gjordes, och är, enl. hertigens af Broglie omdöme, ännu i dag den mest lärorika
skildring af Europas verkliga ställning kort före revolutionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
