Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
le secret du roi.
XXIII
Sverige i en fransk flottas afsändande till Östersjön. Då det engelska
sändebudet i "Paris, lörd Stormont, gjorde ett hårdnackadt motstånd
mot en dylik åtgärd såsom varande en förnärmelse mot Englands
flagga och ett ovilkorligt uppslag till krig mellan England och
Frankrike, vände d’Aiguillon sig direkt till den engelske utrikesministern
lörd Rochford. Med konungens vetskap men i hemlighet för sina
ämbetsbröder i konseljen och franske ambassadören i London, sände
han i början af 1773 en chevalier de Martange att underhandla med
Rochford. Dem emellan aftalades en plan att skicka franska trupper
till Östersjön under skydd af en engelsk flotta, hvarigenom den
engelska flaggtin således skulle blifva utan medtäflare i detta farvatten. Ett
sådant tillvägagående var åter en skymf för den franska armén, och
d’Aiguillon tvekade att framlägga förslaget i konseljen. Öfverste
Dumouriez, den sedermera under revolutionen så bekante generalen och
partigängaren, fick emellertid reda på planen och som han hade sina
skäl att gifva d’Aiguillon ett hugg, skyndade han att meddela sig med
krigsministern de Monteynard och på samma gång föreslå denne ett
annat sätt att komma Sverige till hjelp. Man skulle för franska
pengar, sådan var hans idé, värfva 6,000 à 7,000 man i Tyskland
och öfverföra dem till Sverige på hansestädernas fartyg. Monteynard,
som icke heller stod på bästa fot med d’Aiguillon, framlade i ali
tysthet planen för konungen, hvilken fann den god och muntligen
befallde Dumouriez förfoga sig till Hamburg och der invänta
Montey-nards vidare ordres. Hemlighetsmakeriet hade nu nått sin höjd, och
konungen kunde vara nöjd. »Under ledningen af en halft
diplomatisk, halft militärisk angelägenhet hade han lyckats dölja den ena
delen af densamma för krigsministern, den andra för utrikesministern,
alltsammans för den, som han tagit till sin ordinarie förtrogne i sin
hemliga politik».
Innan Dumouriez i Maj 1773 lemnade Frankrike, anhöll han hos
svenske ambassadören derstädes, grefve Creutz, om
rekommendations-bref till personer i Sverige, hvilket land han uppgaf sig skola besöka på
sin »turistfärd». Creutz berättar i en enskild apostille till Gustaf III af
den 19 Sept. 1773 härom följande: »>I1 m’a demandé des lettres pour
Votre Majesté et son Excellence le président de la chancellerie. Je lui ai
refusé, et pour me débarrasser de lui, je lui en ai donné simplement une
pour le sénateur de Bunge et pour Mr de Vagtmeister. J’en ai averti
ensuite Mr le duc d’Aiguillon». Varnad af Creutz och anande något
hemligt uppsåt med Dumouriez’ oförklarliga lust för turistlifvet, lät
d’Aiguillon sin hemliga polis öfvervaka hans mått och steg. Före sin
afresa yppade Dumouriez sitt hemliga uppdrag för en af Bernis och
Choiseul ogerna sedd, afskedad men skicklig diplomat Favier, hvilken
på grefve de Broglies anmodan var sysselsatt med att till konungens
upplysning utarbeta en öfversigt af den dåvarande politiska ställningen
i Europa 1). De begge herrarne, uppblåsta öfver de förtroenden, man
Denna öfversigt, tryckt .1801 i grefve de Ségurs: »Politique des Cabinets de
l’Europe», var det första aktstycke af den hemliga korrespondensen, som offentlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
