Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
36
sådan redan nu. Först och främst utgöra folkvisorna — såsom de
vanligen kallas — i och för sig ett ämne ej blott för
litteraturhistorikern, utan äfven för forskaren i odlingens och den folkliga
utvecklingens häfder. I den mån uppteckningarna äro gamla och följaktligen
äkta, återspegla de i mångskiftande rikedom och med den åskådlighet
dikten medför, vår medeltids lif, grundtonen i dess åsigter, dess seder
och lefnadssätt, äfven der, såsom ofta, stoffet hemtats utifrån. Det är
nämligen afgjord sak att folkvisorna, för så vidt de behandla
tilldragelser ur de högre ståndens lif, äro lemningar af medeltidens ridderliga
diktning, bevarade af folkets öfverlemning. Blott de lyriska visorna,
de sånger hvilka behandla historiska tilldragelser och slutligen de
humoristiska härleda sig från en nyare tid, ehuru visserligen långt
ifrån alltid diktade af hvad man numera menar med folket. Ett
genomgående studium af de äldre folkvisorna, företaget från kulturhistorisk
synpunkt, skulle säkerligen vara i hög grad gifvande: men det får då
ej drifvas ensidigt, utan måste behandlas efter jemförande metod. Yi
förmoda att något sådant ej ingår i utg:s afsigter, helst härför fordras
rådfrågandet af hela den samling uppteckningar søm finnes. Deremot
har han vid ett eller annat tillfälle gifvit värdefulla vinkar om hvad
visorna i detta hänseende bjuda forskaren. Först sedan en dylik
granskning skett, och en utredning gått för sig af vår medeltids
åskådning, blir det också möjligt att med visshet afgöra frågorna om olika
visuppteckningars inbördes ålder och ursprunglighet, om inskjutningar
och tillsatser o. s. v. Äfven i det afseendet har utg. nu stödt sig
mest på litterära skäl, hvilkas värde ej kan nekas, men som skulle
vinna i styrka, om de finge bekräftelse af den historiska forskningen.
En betydande negativ förtjenst om vår historia har utg. inlagt
derigenom att han grundligt uppvisat åtskilliga förmenta »historiska»
visors egenskap att vara rena skapelser af dikten, låt vara att denna
delvis iklädt sig historisk skepnad. Så är i främsta rummet
förhållandet med visan om Axel och Valborg samt den om Habor och Signill.
Då den utredning utg. företagit af den förra visan i hufvudsak redan
finnes meddelad i Hist. Bibi., nv f., 1, kunna vi förbigå den, såsom
antagligen bekant för tidskriftens läsare, och fästa oss blott vid den
senare. Utg:s redogörelse för denna mycket gamla visa ger ett ovanligt
upplysande prof på huru segt folkfantasien vidhåller sina meningar, och
hur folkets öfverlemning vill vid den egna torfvan knyta diktens
uppträden, då dessa fastpräglat sig i dess minne. Man kan här ock skåda
huru de lärde gjort sig till målsmän för traditionen, hur tvister mellan
dem uppkommit rörande dessa frågor, och huru man lika länge och
segt som folket vidhållit sina meningar, intill dess den jemförande
metoden, denna den nyaste tidens egentliga stora upptäckt, ledt till det
öfverraskande resultat att hela det s. k. historiska ämnet återförvisats
till diktens rike. Särdeles upplysande, kanske dock i behandlingen af
citaten allt för utförlig, är utg:s utredning af den mängd skiftande
uppfattningar af Haborsvisan hvilka gjort sig gällande i Sverige under förra
århundradet. Så t. ex. förlägger Richardsson (Hallandia) skådeplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
