Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
40
Gustavianska papperen, furstinnan Daschkofs berättelse, kejsarinnans
bref hos Arneth och Lebedef in. fl. Orsaken till detsamma finner
förf. dels i Gustafs önskan att tills vidare upprätthålla skenet af
vänskap med Ryssland, dels i Katarinas intresse att "under utförandet af
sina turkiska planer underhålla godt förstånd med Sverige. Projektet
om ett nordiskt familjefördrag, som här varit på tal, liksom Markofs
berättelse från Rom af följande år, synes deremot hr Grot icke känna till1).
Ännu en tid efter mötet i Fredrikshamn fortfor det vänskapliga
förhållandet. Gustaf III skänker Katarina en samling dyrbart bundna
Svenska böcker med egenhändigt skrifna register och summariska
öfversigten att användas vid hennes egna historiska arbeten. De
förvaras nu i Ryska Vetenskapsakademien. Han erbjöd henne äfven att
låta afskrifva ett dyrbart ryskt historiskt manuskript i Upsala
bibliotek (det har sedermera verkligen skett 1840). Kronprinsen skickar
leksaker till storfurstarne; kejsarinnan till konungen en kock o. s. v.
I framställningen af konungens hemliga politiska planer, liksom
af hans resa till Italien 1784 följer förf. å nyo Geijer och han anför
både bland bilagorna och i rysk öfversättning uti texten det
märkvärdiga brefvet af d. \\ Mars 1784, som kejsarinnan skref till konungen
och denne mottog i Venedig. Vi ha nyss omnämnt clen lucka, som
här finnes i hr Gröts arbete, i det ingenting nämnes om
underhandlingen med Markof.
Förf. kommer härefter till den tvist om arfsrätten till Oldenburg,
hvilken 1785 bidrog att ytterligare reta stämningen mellan de båda
suveränerna, och har för första gången tryckt de bref, som konungen
af denna anledning skref till kejsarinnan och storfursten. Hr Odhner
har i sin ofvan anförda uppsats redogjort för frågan, men då
kejsarinnans svar på Gustaf III:s första bref synes ha undgått honom, anföra
vi detsamma, sådant hr Grot s. 57 meddelar det på ryska: »Min
herr broder. Den uppriktighet, hvarmed E. M. behagat för mig yppa
sina tankar, kommer äfven mig att svara med lika öppenhjertighet.
Först och främst delar jag ert rättmätiga beklagande af hertigens af
Holstein-Oldenburg, biskopens af Lübeck, vår gemensamma onkels död.
Jag har i hela mitt lif uppriktigt tagit del i allt, som angått denna
värdige furste och hans familj; detta har jag visat i handling, då jag
betryggat ställningen för den aflidna hertigens afkomma, liksom för
hans yngre broder Georg Ludvig. Min son, som tillegnat sig mina
synpunkter, har med sitt samtycke bekräftat min förberedande åtgärd,
ehuru, såsom hufvudman för vår familj och den verkliga herskaren
(öfver den afträdda egendomen), han i alla händelser bevarat sina
rättigheter och kan öfverlåta dem på sin afkomma, som Gudi lof, icke
förminskas. De båda yngsta linierna af holsteinska huset ha
derigenom fått en betryggad existens, hvilket fattades dem. Jag skall icke
utbreda mig öfver de åtgärder E. M. funnit nödigt vidtaga af denna
*) Jfr Odhner i Nordisk Tidskr. 1879, s. 144 f. som ur hr Gröts skildring anför
ett och annat karakteristiskt drag, t. ex. omdömet om Gustaf III:s följeslagare m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
