Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
katarina II OCH gustaf iii.
XLI
anledning; men mig synes, att den aflidne konungen, Er fader,
vid sin ankomst till Sverige och ännu kronprins, högtidligt afstod i
närvaro af Sveriges ständer, för sig och sina efterkommande från alla
vidare anspråk eller rättigheter tillkommande det hus, hvarur han
utgått (d. ä. det holsteinska) — en akt desto dyrbarare, som den ländt
till E. M. egen linies trygga bestånd. I det han synbarligen gjort
slut på hvarje tvifvel i den delen, har han på samma gång
undanröjt hvarje orsak till strider mellan familjens två linier: enär
hvardera fått en ganska hederlig existens, som det återstode att draga
nytta af och nöja sig med. Riktigheten i dessa betraktelser kan ej
undgå E. Mrs vishet och skarpsynthet, och om dertill lägges det
lifliga deltagande^ som af Eder betygats mot de yngsta linierna af
Holsteinska huset, är det otvifvelaktigt, att E. M. icke skall önska
underkasta de åtgärder en ny pröfning, i hvilka ingenting kan ändras utan
uppenbar skada för dem». Förf. redogör vidare för det sätt, hvarpå
man i Ryssland sökte mota Gustafs planer och nämner sedan i
korthet om 1788 års krig, detta krig, som icke endast fördes med
härar och flottor, utan äfven med pennan, samt meddelar några utdrag
ur de ömsesidiga deklarationerna. Han angifver de orsaker, som
ledde till krigets oväntade slut, och antyder den egentliga vinsten
Sverige skördade af freden: försvinnandet af hvarje sken till rätt för
Ryssland att inblanda sig i Sveriges inre förhållanden. Hr Grot gör
här ett par intressanta meddelanden ur Statsekreteraren Chrapovitskijs
dagbok. Redan två dagar efter fredens undertecknande, säger han,
mottog kejsarinnan ett egenhändigt bref från konungen, hvari denne
rättfärdigade sig dermed, att man retat dem mot hvarandra, och bad
kejsarinnan förnya sin vänskap (»je n’en avais jamais», var enligt Chr.
dervid hennes sanningsenliga utrop) samt låta kriget vara glömdt. »Jag
har lefvat ett halft århundrade, jag har regerat i 29 år», skulle
kejsarinnan i sitt svar ha anmärkt, »och vet af erfarenhet att det bästa
skyddet mot alla intriger är — sanning och rättrådighet», samt tillagt
att mari icke bör lyssna till sqvaller. Egendomliga ord i hennes mun !
Huru spändt förhållandet var ännu i Juli följande år med anledning
af underhandlingarna efter Vereläfreden framgår af en annan
anteckning af samme Chrapovitskij. Kejsarinnan beklagade sig att Gustaf
både ville ha penningar och hälften af Finland(!) och tillade: »låt
mig blott sluta med turkarne, så skall jag göra upp med den svenske
konungen. Jag är glad att jag under tiden kan sysselsätta honom
med de franska affärerna». Några månader derefter beviljades
emellertid subsidier och ingicks förbundet mellan Sverige och Ryssland.
Hr Grot återger derefter på ryska de båda hos Raumer tryckta
brefven af September och December 1791, hvilka äfven på franska
meddelas bland bilagorna, samt egnar till slut några ord åt det
oväntade slut, som bereddes åt. desssa planer genom den svenske konungens
död. Hvad intryck underrättelsen gjorde på kejsarinnan medd’elar ej
den redan anförde Chrapovitskij i sin eljest så noggranna dagbok.
Han var vid den tiden sjuk.
ffist. Bibliotek. 1880. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
