Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Den första fordran, som måste ställas på en ordbok, är
naturligtvis den, att källorna blifvit tillräckligt
undersökta och tillgodogjorda. Ty ett synnerligen rikhaltigt
material är behöfligt för uppbyggandet af en verklig historia
öfver orden, hvilken så noggrant som möjligt måste angifva
gränserna för hvarje ords bruk och användning. Inom
nationen finnes nämligen ett stort antal olika kretsar, af hvilka
hvar och en har vissa egenheter i språket, som skiljer den
från de öfriga, d. v. s. sitt egendomliga »språk».
I första rummet har man bygdemålet (dialekten) i
motsats mot det gemensamma språket (riksspråket). Deras
förhållande till hvarandra blir kompliceradt därigenom, att
gränserna ofta äro sväfvande och många mellanstadier finnas.
Det händer t. o. m., att riksspråket icke har något gemensamt
uttryck för ett visst begrepp, utan att vissa landsändar ha
ett uttryck, andra ett annat. I svenskan synes detta vara
fallet med vissa landtbruket tillhörande uttryck, t. ex. (de
visserligen också till utseendet varierande) skylar, stukar,
hjälmar o. s. v., hvari den skurna eller huggna säden
uppställes på åkern; äfvensom med många namn på svenska
växter och djur.[1] Hit kan också räknas, att uppfattningen
af substantivens genus är väsentligen olika i skilda delar af
vårt land, äfven bland de bildade klasserna.[2] För allt dylikt
skall ordboken — äfven om den icke upptager det rent
dialektiska (allmogens egendomliga tal) — gifva noggrant
utstakade gränser. Denna fordran har Svenska Akademiens
[1] Ett bekant exempel på lokal skiljaktighet är, att Coccinella i
vissa trakter kallas gullhöna, i andra nyckelpiga. — Hvad växtnamnen
angår, har nyligen Landtbruksstyrelsen genom sin »Normalförteckning
öfver svenska växtnamn» sökt åstadkomma likformighet; ett försök,
hvilket likväl klandrats såsom alltför våldsamt och delvis mindre lyckadt.
[2] Detsamma gäller om vissa uttal, t. ex. r ensamt eller i
förbindelserna rd, rl, rn, rs, rt, vidare om ö, om långt ä, om aksentueringen
af ord tillhörande typen stridshäst, båtsman, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/histordbok/0014.html
