Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verb eller verbalsubstantiv indicerar ny betydelses inträdande.
I Sverige ha nyligen olika meningar visat sig råda,[1] om det
är riktigare att skrifva: »För sin försummelse att aflämna
röstsedel fick han uppbära mycket klander», eller: »För sin
försummelse att icke aflämna» o. s. v. De, som hålla på den
första lydelsen, uppfatta tydligen »försummelse» blott såsom
verbalsubstantiv, liktydigt med substantiverad infinitiv (=
»handlingen att eller tilldragelsen att eller det att han försummade»);
de, som vilja häfda den senare, inlägga uti ordet en nyare,
utvecklad betydelse: »fel, som beror på eller består i försumlighet».
Vidare erinrar Paul därom, att ordförbindelser (fraser)
kunna genom egendomlig utveckling af sin betydelse få en
större eller mindre grad af själfständighet i förhållande till
ordet i och för sig, att de då nödvändigt måste anföras och
karaktäriseras, samt att man därvid har att gifva akt på den
viktiga olikheten, om en fras utgår från den egentliga
betydelsen hos ordet (i och för sig) och först såsom helhet brukas
oegentligt, eller om ordet själft blir taget i oegentlig mening.
Ett exempel på, huru Svenska Akademiens ordbok
uppmärksammat dessa förhållanden, kan ses på afkasta 3 α β, γ och δ
samt 3 b i behandlingen af fraserna afkasta oket, afkasta
bojorna, afkasta masken å ena sidan och fraserna afkasta
någons öfvervälde, afkasta en förbindelse, afkasta all
förställning å den andra.
Hvad angår betydelsernas ordnande, har Paul
jämförelsevis litet att säga. Han erinrar om, att uppställningen
af betydelserna bör visa, huru de historiskt utvecklat
sig, samt att man till oumbärlig grundval för ordnandet
behöfver kännedom om hvarje särskild betydelses ålder
(första framträdande i tiden); vidare, att etymologien, som
upplyser om ordets grundbetydelse, måste angifva
utgångspunkten; att man, såsom förarbete, måste för sig
klargöra betydelsernas logiska förhållande till hvarandra;
samt slutligen, att man för att utröna, huru man har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
