- Project Runeberg -  Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok /
36

(1894) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vidare erinrar han därom, att åtskilliga nomina actionis
(abstrakta verbalsubstantiv) af olika bildning till sin betydelse
motsvara de nyss nämnda intransitivt brukade reflexiverna,
antingen blott dessa eller ock tillika den transitiva användningen
af de ifrågavarande verben, t. ex. befinnande, uppförande,
bemödande, förhållande, ställning, förställning, hållning,
vändning, ansträngning, besinning, rörelse, förpliktelse

o. s. v. Då nu ofta particip få den intransitiva betydelsen,
träda de i närmare förhållande till nomina actionis; jfr t. ex.
sansa sig, sansad, sans(ning). Några nomina actionis
motsvara uteslutande eller i viss betydelse de adjektiviskt
brukade participia præteriti, jfr t. ex. (försonlig) stämning med
(försonligt) stämd, förtjusning med förtjust.[1]

Jämför man uttrycken förhandlingarna äro i full gång
och han redogjorde för förhandlingarnas gång, så finner
man, att gång i förra fallet blott och bart betecknar
fortgång, framåtskridande i motsats mot stillastående, i senare
fallet syftar på fortgångens eller utvecklingens sätt och
beskaffenhet; i förra fallet motsvarar gång verbet i dess
funktion såsom logiskt predikat (t. ex. klockan går, i
motsats till klockan står), i senare fallet verbet i dess funktion
såsom bindemedel mellan subjektet och det egentliga logiska
subjektet (t. ex. klockan går för sakta). Andra ord, som alls
icke eller blott delvis brukas med afseende på skeendet eller
varandet i och för sig, utan uteslutande eller företrädesvis


[1] Ang. adjektiviskt brukade particip i svenskan kan här dessutom
påpekas en för rätt många gemensam egenhet: en stympad kon ser ut,
som hade den uppstått genom stympning af en hel kon, men är
naturligtvis en figur för sig; fint skurna läppar, ädelt mejslade drag,
svarfvade ben
kunna förekomma hos en lefvande människa; från botaniken
välbekanta termer äro djupt delade, pardelade, naggade, tvärhuggna,
intryckta, urnupna, klufna, genomborrade, sammansatta, veckade,
kölade blad.
Jfr i Akademiens ordbok afbiten rot, afbitet blad,
afbruten pelare
(under afbryta II 5) m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histordbok/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free