Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historikern inför kristendomen. Av Docent Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förslag till synteser, där han någorlunda ärligt kunnat
ta hänsyn till materialets och människans konstighet och
ändå lyckats antyda ett sammanhang för vilket det finns
skäl, med en kärna av säkert konstaterade fakta. Han
måste därvid, med eller mot sin vilja, pressa sig bortom
de rena detaljundersökningarnas ram och rapportera vad
som på längre sikt förefaller honom sannolikt. Men
bli frågorna tillräckligt stora, så falla de inom området
för allmänt livsbegripande, för teorier om det helas
innebörd; och där ha hans utredningar ingen plats mer,
annat än som en detalj i det hela. Hans djärvhet har blivit
halsbrytande och hans frågeställningar obegränsat
komplicerade långt innan han närmat sig formeln för
människosläktets historia.
Detta historikerns arbete syftar till klar vetenskaplig
insikt; på många punkter kan han också nå säkra
resultat, i den mån resultat äro säkra. Att han aldrig når ända
fram beror inte bara på uppgiftens ändlöshet och
människans begränsning. När det gäller att bestämma
kraftspelet i ett historiskt förlopp, har han att väga mot varandra
faktorer av helt skilda slag; en del kunna siffermässigt
bestämmas, andra kunna det enligt sin natur inte.
Avvägningen kan till sist bara ske på försök; delvis bestäms
den av en så misstänkt faktor som hans allmänna
livserfarenhet, efter förmåga tuktad och kritiskt bedömd.
Inom ett farligt gränsområde kan man aldrig utesluta en
åtminstone indirekt verkan av det subjektiva, av
personligt engagemang i tidsmakternas kamp, ställningstagande i
aktuella frågor. Detta inskott får historikern efter förmåga
behandla självironiskt och kärvt, men någonstans finns
det. Om frågans vikt som personligt och mänskligt
prob
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
