Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ur de grekiska hjältesagorna - B. Tvenne hjältetåg: Argonauternas tåg. Trojanska kriget - II. Trojanska kriget - 2. Odysseus' irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 –
kände sitt fosterland. Skatterna dolde lian på Athenes befallning
i grottan, och därefter meddelade honom den kloka gudinnan sina
råd, huru han skulle kunna utkräfva hämnd på de öfvermodiga
friarna som i svalg och dryckenskap förslösade hans egendom.
Först skulle han, så rådde hon honom, gå till den gudalike
svinaherden Eumaios, hvilken var den trognaste af alla hans tjänare.
På det att ingen skulle kunna igenkänna Odysseus, förvandlade
honom Athene till en gammal eländig tiggare, lät hans kraftiga
gestalt krympa ihop till en skrumpen åldrings, samt förtog hans
ögon deras eldiga glans. I stället för i dyrbara kläder svepte
lion in honom i usla trasor och lämnade honom en
tiggarpåse att bära. Sålunda utstyrd infann sig Odysseus hos sin
trogne tjänare Eumaios. Denne var sysselsatt med att skära
sig ett par sandalsulor at oxhud, men vid åsynen af
främlingen lade ban ifrån sig arbetet och förde in honom i sin
koja; här bjöd han honom på grisstek, ty de feta gödsvinen måste
ban ju sända till friarna i staden. Samtalet föll snart på
Odysseus, ocli den förmente tiggaren svor vid Zeus, att
hjälten snart skulle komma och utkräfva hämnd på de
oförskämda inkräktarna. Härpå ville dock ej Eumaios tro utan
menade, att hans olycklige herre säkerligen för länge sedan;
blifvit ett rof för hafvets fiskar. »Tro icke det, min vän», sade
Odysseus, »jag svär vid ditt gästvänliga bord ocli vid Odysseus’
härd, att innan ännu månaden gått till ända, skall han vara här
och tukta de fräcka sällarna.»
Följande dagen återkom äfven Telemachos från sin resa men
äfven nu i största hemlighet, ty friarna lurade på honom. Innan
han gick till sin moder, begaf han sig till den trogne svinaherden
och emottogs af honom såsom en son af sin fader. Vördnadsfullt
reste sig Odysseus för sin egen son, men Telemachos sade vänligt:
»Sitt ned, gamle, det finns nog plats för mig också.» Men Eumaios
skyndade att meddela Penelope hennes sons lyckliga återkomst.
Nu talade gudinnan Minerva till Odysseus’ hjärta: »Gif dig till —
91.
Grekisk
guldnål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
