- Project Runeberg -  Ur historien och sagan : ett världshistoriskt bildergalleri / Första delen /
120

(1905-1906) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ur de grekiska hjältesagorna - B. Tvenne hjältetåg: Argonauternas tåg. Trojanska kriget - II. Trojanska kriget - 2. Odysseus' irrfärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 120 –

känna för din son!» Och berörd af Minervas staf, stod nu fadern,
iklädd en dyrbar mantel och lifrock, i hela glansen af sin vackra
och kraftfulla hjältegestalt inför sonen, som i sin förvåning ansåg
honom för en gud. »Nej, jag är icke någon gud», sade Odysseus,
»jag är din fader, för hvars skull du fått tåla många kränkningar
af öfvermodiga män.» Telemachos tviflade fortfarande, och först
då Odysseus berättade honom, att förvandlingen var ett verk af
hans skyddsgudinna Pallas Athene, slog sonen under glädjetårar
armarna om halsen på sin länge saknade fader. Denne berättade
nu i hast historien om sin hemfärd samt aftalade med Telemachos
planen för hämnd. Odysseus ämnade gå in i staden såsom tiggare,
i tålamod fördraga alla friarnas smädelser och förolämpningar,
och äfven Telemachos skulle i lugn åse, om hans fader blef
misshandlad samt dölja sina känslor för honom. Därjämte skulle han
i hemlighet bära ut alla vapen ur salen och blott kvarlämna svärd,
spjut och sköld för sig och Odysseus. Ingen, ej ens Penelope

själf, iinge erfara något om planen.

*



*



Efter denna rådplägning begaf sig Telemachos till staden och
det kungliga palatset. När friarna varseblefvo honom,
uppflammade deras vrede, ty de traktade efter hans lif och sågo nu, att
han undkommit dem.

Odysseus liade redan åter anlagt sin tiggardräkt, då Eumaios
återkom ifrån staden. Den hederlige svinaherden beredde ett mjukt
läger åt sin gäst, och följande morgon begåfvo sig båda till staden.
Redan under vägen erfor den förklädde konungen hårda
kränkningar af en oförskämd getherde, vid namn Melantheus, hvilken stod
på friarnas sida och lämnade slaktdjur till deras måltider. När
han fick se de båda gubbarna, ropade han: »I sanning, det kallar
jag rätt, den ena odågan leder den andra! Gudarna låta ju alltid
lika söka lika! Hvarför för du nu, svinaherde, denne snyltgäst,
denne tallriksliekare, denne efterhängsna tiggare till staden? Ar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histsaga/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free