Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - I. Romulus och Numa Pompilius - Numa Pompilius - 3. Numas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 294
188. Talarstolen i Rom.
Från ett mvnt.
Numa grundade vidare fetialemas prästerliga orden, hvars
medlemmar voro verksamma vid krigsförklaringar och fredsslut. När
ett folk förorättat romarna och retat dem till krig, fordrades först
upprättelse genom dessa präster, men om sådan vägrades, infunno
de sig åter vid gränsen och förklarade kriget
under vissa ceremonier. Meningen med dessa
högtidligheter var att tillbakahålla plötsliga
utbrott af vild lidelse. Samma ändamål
tjänade den dyrkan, som ägnades Jupiter
Terminalis eller guden Terminus (gränsen), åt
hvilken alla gränsstenar voro helgade. Vid
dessa hemburos årligen oblodiga offer, dels
på det gränsen alltid skulle behållas i
minnet, och dels emedan densammas kränkande betraktades såsom
ett emot gudarna begånget brott. Och liksom dessa gränsstenar
skilde icke blott romarnas område från _
de angränsande folkens utan äfven de
enskilda medborgarnas jordstycken, så
skulle gränsgudens ärande icke blott
förhindra krig med grannarna utan äfven
bibehålla fred och endräkt bland Roms
invånare.
Numas regering förflöt i stilla lycka utan olyckor, utan krig,
och Janus’ tempel förblef tillslutet. Voro romarna fruktade och
hatade under Romulus, så blefvo de aktade och hedrade under
Numa, ty blott då, när milda seder ena sig med kraft och styrka,
är människan värd vår beundran och kärlek.
1S9. Romersk vattenreservoar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
