Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - III. Republikens hjälteperiod - 3. Pyrrhus, Fabricius, Curius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 342 —
ypperlig fältherre, sin här hade lian ordnat på bästa sätt och öfvat
i många strider. Kriget var lians passion, ocli hans trängtan var
att göra eröfringar och härska, lika mycket hvar. Till en början
hade han fört krig i Macedonien och Grekland, ty där rådde idel
oreda, sedan Alexander den Stores rike sönderfallit. Nu, då
tarentinarna kallade honom till hjälp, trodde lian sig strax kunna
förvärfv a hela Italien ocli Sicilien. Utan dröjsmål begaf han sig
öfver till Tarent med en utvald här och tjugo elefanter (280 f. Kr.).
I sitt grekiska högmod hade tarentinarna sagt honom, att romarna
voro obildade människor, nästan barbarer, hvilka det vore lätt
att besegra, men då Pyrrhus från höjden vid
Heraklea såg den romerska hären nalkas, sade
han genast, att dessa barbarers slagordning
ingalunda föreföll honom barbarisk utan
ganska väl inrättad. Ännu mer beundrade han
romarna, då de oförskräckt gingo öfver floden
Liris och förberedde sig till anfall. Nu
stormade de löst på Pyrrhus’ här i afsikt att genombryta densamma;
sju gånger förnyade de angreppet men utan framgång. När så
dessutom elefanterna med tornen på sina ryggar, fulla med soldater,
ryckte fram, blefvo romarna bestörta, deras hästar skyggade ocli
kastade af sina ryttare, hvarpå förvirringen och flykten blefvo
allmänna. Men alla de fallna romarna lågo med sina hufvuden
riktade emot fienden, ingen enda hade blifvit nedhuggen flyende, ocli
Pyrrhus utropade: »Hade jag sådana soldater, vore världen min!»
Han antog, att romarna efter detta nederlag gärna skulle sluta
fred, och sände för detta ändamål sin vän Cineas till Rom. Denne
erbjöd skänker, som dock afslogos, men hans sluga,
smickrande tal bedårade några så att de ansågo, att man borde antaga
Pyrrhus’ förslag. Då reste sig en gammal blind senator, hvilken
eljest ej brukade infinna sig vid sammanträdena men denna gång
låtit sina slafvar bära sig dit i en bärstol, och ropade: »Huru? —
Hittills har jag beklagat förlusten af min syn, men nu skulle jag
534. Stridselefanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
