Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - III. Republikens hjälteperiod - 3. Pyrrhus, Fabricius, Curius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 343 —
önska, att jag äfven vore döf, så att jag sluppe höra de ovärdiga
förslag, I i eder feghet ären sinnade att antaga. I darren för en
hop människor, som alltid var ett lätt byte för macedonierna,
fölen äfventyrare, som fikat efter ynnest af Alexanders tjänare!» Detta
verkade. Församlingen beslöt enhälligt att ej inlåta sig i
fredsunderhandlingar, förrän Pyrrhus utrymt Italien. Cineas meddelade
sin konung detta budskap och sade, »att den romerska senaten
förefallit honom såsom en församling af konungar.»
2.
För att utlösa fångarna sände romarna Cajus Fabricius såsom
sändebud till Pyrrhus. Han hade varit konsul men var en
anspråkslös man och hade förblifvit fattig; lian ägde blott sitt åkerstycke,
235. Lampor från Pompeji.
hvilket han odlade med egen hand. Pyrrhus erbjöd honom en
riklig gåfva icke för att förleda honom till något orätt utan såsom
bevis på sin högaktning, men Fabricius tillbakavisade densamma
med de orden: »Jag behöfver intet guld!» Följande morgon
ställde Pyrrhus honom på ett annat prof; lian lät i hemlighet föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
