Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 2. Marius och Sulla - Cimbrerna och teutonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 382 –
blifvit tillintetgjorda, fruktan intog romarnas hjärtan, och för första
gången anmälde sig ingen sökande till konsulatet; Marius erhöll
det, och till och med fein år efter hvarandra. Men de jättelika
barbarerna i sina djurhudar föreföllo äfven Marius’ gamla tappra
soldater så fruktansvärda, att den kloke fältherren först höll sig i
flera veckor inom sitt befästade läger för att vänja romarna vid
fiendens anblick, innan han skred till strid. Sedan han därefter
intagit en fördelaktig ställning vid Aix (Aquæ Sextiæ) i Södra Franrike,
angrep lian teutonerna och slog dem fullständigt. Germanerna
förmådde ännu icke motstå romarnas öfverlägsna krigskonst. Då
romarna inträngde i teutonernas läger, försvarade sig äfven
kvinnorna från sin vagnsborg med förtviflans mod; de dödade sina
dibarn samt strypte sig själfva med sitt långa hår, hellre än de
föllo i fiendens händer.
Under tiden hade cimbrerna öfver Tyroleralperna inbrutit i
Italien; de hade användt sina stora glänsande sköldar såsom slädar
och farit utför de snö- och isklädda bergen. De hade lösslitit stora
klippblock och kastat trädstammar emellan stenarna för att komma
öfver Adige (Etsch). I si aktningarna sammanbundo de sina led
med kedjor för att ej blifva skilda från hvarandra, och konsuln
Catulus, som försökte hejda dem, blef slagen. Då förenade sig
den segrande Marius med honom, och båda i förening slogo och
förstörde i grund den cimbriska hären vid Vercellä i norra Italien
(101 f. Kr.). Fruktansvärdt stredo äfven kvinnorna här, och då de
sågo allt förloradt, kastade de sina barn under vagnshjulen och
lastdjurens fötter samt dödade därpå sig själfva. Blott ett fåtal af
barbarerna föllo i Marius’ händer. Då han triumferande intågade
i Rom, väckte de vid hans segervagn fjättrade fångarna skräck
och förvåning, ty de voro af jättelik storlek. Isynnerhet berätta
de romerska skriftställarna om Teutobod, huru han stolt och
majestätisk höjde sig öfver alla segertecknen och var så vig och
kraftfull, att han utan svårighet kunde hoppa öfver sex hästar.
Marius blef nästan afgudad af folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
