Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 2. Marius och Sulla - Marius emot Sulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 384 –
staden; de af Marius i hast sammanrafsade folkhoparna skingrades,
och lian hotade till och med att antända själfva staden. Marius
blef förklarad i akt ock måste skyndsamt fly. Då lian anlände
till Minturnä, en liten italiensk stad, greps han af platsens
myndigheter och kastades i fängelse. En vild, cimbrisk slaf uppsöktes
för att döda honom, men då denne inträdde med sitt svärd i
fängelset, ropade Marius till honom med dundrande röst: »Slaf, vågar
du döda Cajus Marius?» Cimbern blef så skrämd, att han
skyndade därifrån. Marius undkom och flydde till Afrika, hvarest han
uppehöll sig ibland Karthagos ruiner och uppgjorde hämndplaner.
Snart yppade sig ett tillfälle. Hans vän Cinna samlade folket,
så snart Sulla åter lämnat Rom. Det uppstod en blodig strid inom
stadens murar. Cinna blef fördrifven men flydde till en honom
tillgifven liär. Soldaterna erkände honom såsom den rätte konsuln
ocli återkallade Marius. Denne lämnade ögonblickligen Afrika, for
öfver till Italien och brann af begär att hämnas på sina fiender.
Iklädd sorgkläder såsom tecken till den skam, som vederfarits
honom, drog han genom Etrurien; han erinrade invånarna, huru
han varit konsul sex gånger, huru han segrat öfver Jugurtha och
räddat republiken från cimbrerna och teutonerna. Då samlade sig
många af hans vänner ocli anhängare omkring honom, gamla
soldater, slafvar och löst folk; alla voro välkomna, som ville resa
sig emot de förnäma och Sullas parti. I förening med Cinnas
här inryckte Marius i Rom i spetsen för en skara äfventyrare, de
så kallade ’Marianerna’. Ät konsuln Octavius, hvilken ännu
vistades där, hade Cinna lofvat skydd och säkerhet, men knappt hade
Marius makten i sina händer, förrän han glömde alla löften och
föraktade alla böner samt lössläppte sina mördarhopar för att
slutligen en gång få utkräfva full hämnd på sina fiender. Nu
drogo de genom gatorna, plundrande, röfvande ocli mördande;
konsuln Octavius blef först nedhuggen, och därefter dödades alla,
som Marius utpekade för dem; snart Var det till och med nog för
att blifva mördad att ej besvara Marius’ hälsning. De största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
