Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 4. Julius Cæsar och Pompejus den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 394 -
Når lian nu kom tillbaka till Rom, tycktes han vara helt och
hållet tillgifven Pompejus samt tog till och med dennes syster
till äkta. Ännu behöfde Cæsar ett stöd, och Pompejus var
statens mest ansedda man. Därjämte bortskänkte han med
obegränsad frikostighet oerhörda summor till folket. Rland annat lät han
320 par gladiatorer uppträda till romarnas förlustelse och alla i
rustningar af silfver. Inom kort hade han uppnått sitt mål;
Pompejus, som ansåg sig vara den förste i Rom, hade fått en farlig
medtäflare. Cæsar var redan folkets förklarade gunstling och
vågade därför eftersträfva ett ämbete, hvilket eljest blott de
värdigaste och mest förtjänta senatorer kunde vinna, nämligen det öfver-
steprästerliga. På valdagen ledsagade
honom hans moder under oro och tårar ända
till vallokalen. »Moder», sade han, »du
återser mig såsom pontifex maximus eller
som landsförvist!» Han gick, ocli folket
valde honom till förvåning ocli skräck för alla
senatorerna, ty de började småningom ana
Cæsars öfverlägsna begåfning men insågo
äfven tydligt hans ärelystnad. Någon tid
därefter skulle lian afgå såsom ståthållare
till provinsen Spanien, men hans
fordringsägare ville ej tillåta honom lämna Rom, ty
han var skyldig öfver 30 millioner kronor. I sin förlägenhet förstod
han emellertid genom sitt inställsamma och förslagna sätt så vinna
den rike Crassus, att denne gick i borgen för honom. Han
afreste, och snart hade han i sin provins lyckats förvärfva så
mycket, att han kunde betala sina skulder. På resan till Spanien
passerade han en liten ruskig småstad vid foten af Alperna. Hans
följeslagare undrade, huruvida afund och rangsjuka äfven
härskade bland invånarna på denna oansenliga plats. »Helt säkert!»
svarade Cæsar. »Jag skulle åtminstone hellre vilja vara den
förste här än den andre i Rom.»
277. Naumaehia d. ä. för
sjöstriders hållande afsedd damm,
omgifven af byggnader,
inredda för åskådare. Från
en romersk medalj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
