Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 4. Julius Cæsar och Pompejus den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 395 –
3.
Efter sin återkomst ifrån Spanien visade sig Cæsar mycket
mer befallande än förut, och Roms store sågo med förvåning hans
förmåga att leda folket efter sin vilja. Pompejus insåg snart, att
han intet förmådde utan Cæsar, och den rike Crassus, som
genom sin borgen räddat den ärelystne mannen samt genom sina
utlånta penningar gjort alla sina medborgare sig förpliktade, såg
nu Cæsar befalla såsom herre. Cæsar däremot, som tills vidare
behöfde dem bägge, förespeglade dem herraväldet öfver världen
och förenade sig i hemlighet med dem till ett triumvirat, d. v. s.
de tre männen förbundo sig att handla gemensamt, alla för en
och en för alla. I dessa trenne män ingingo sålunda trenne
väldiga makter ett nära förbund: klokheten och tapperheten (Cæsar),
lyckan och äran (Pompejus) ocli rikedomen (Crassus). Till en
början ställde Cæsar den rika medelmåttan emellan sig ocli
Pompejus liksom ett sammanhållande element, men blott han själf
insåg, hvarthän denna tredelning måste leda och att Rom var
moget att styras af en enda man. De närmaste följderna af
triumviratet var hans utnämning till konsul för året 59 och hans dotter
Julias förmälning med Pompejus. Under sitt konsulat förstod
Cæsar att göra sig mycket älskad af folket genom
genomdrifvan-det af några åkerfördelningar, och då hans ämbetstid var ute,
utverkade han, att provinsen Gallien för fem års tid anförtroddes
åt hans förvaltning. Ända till denna tid liade ingen blifvit
utnämnd till ståthållare för så lång tid. Pompejus utsåg Spanien
till provins åt sig men stannade i behagligt lugn i Rom; Crassus
begaf sig till Asien; Cæsar hade obestridligen gjort det bästa valet,
ty Gallien var till största delen ett fritt land ocli måste först
er-öfras. Här kunde alltså den äregirige mannen förvärfva sig
fältherrerykte ocli därjämte skapa sig en trogen och tillgifven här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
