Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - II. Arminius, cheruskern, och Civilis, batavern - Arminius, den tyska frihetens räddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19 —
andra fångar af sin stam måste hon vandra till Rom och fördes
med i Germanicus’ triumftåg; hennes fader Segest var nog
skamlös att närvara såsom åskådare.
Arminius’ enda tröst var fosterlandet; för det lefde och
verkade han. Från romarnas välde hade han befriat det, och nu
ville han rädda det från en annan fiende, nämligen det
olycks-bringande föredömet af en furstes envälde. Ett sådant exempel
hade gifvits af Marbod, som mellan Alperna och Elbe upprättat
sitt stora markomanniska rike och där regerade såsom oinskränkt
konung. Efter slaget i Teutoburgerskogen hade Arminius skickat
honom Varus’ hufvud, men Marbod ville ej förstå vinken utan
sände det till kejsar Augustus. För att kunna härska såsom
konung höll han nu med kejsar Tiberius. Detta kunde
longobar-dcrna och semnonerna, tvenne tappra stammar ibland suevernas
folk, emellertid ej tåla utan skilde sig ifrån förbundet med
mar-komannerna och räckte de trogna cheruskerna handen. Hos dessa
rådde likväl nu tvedräkt, i det att Arminius’ farbroder, Ingiomar,
afundades sin brorsons ära och öfvergick till markomannerna.
På så sätt uppstod krig, och germaner kämpade åter mot
germaner. Det ena partiet, Arminius’ anhängare, voro svagare i makt
men starkare i dygd, ty det stred för Germanicus’ frihet och
oafhängighet; det andra, Marbods, var talrikare och kämpade för den
nye härskaren. Till slut måste dock den senare gifva vika, och
han blygdes ej att anropa romarna om bistånd, till den grad hade
härsklystnaden fördärfvat hans hederskänsla. Då bröt oförmodadt
en ung ädling af göternas stam, vid namn Katwald (Catualdo), in
i hans land och eröfrade detta ocli alla hans skatter. Marbod
flydde och sökte skydd hos romarna, hvilka anvisade honom
staden Ravenna till vistelseort, och här lefde Marbod ännu i aderton
år ett lif utan ära.
Arminius, den ädle cheruskern, träffades af döden i sin
kraftfullaste ålder. Han, som älskat friheten mera än maka och barn,
anklagades af afundsainma anförvanter att eftersträfva envålds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
