Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - II. Arminius, cheruskern, och Civilis, batavern - Arminius, den tyska frihetens räddare - Civilis, den ädle batavern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
makten. Någon tid försvarade han sig med omväxlande lycka,
men slutligen dukade han under för sina fienders svek. I tolfte
året efter slaget i Teutoburgerskogen samt i sitt trettiosjunde
lefnadsår (21 e. Kr.) blef han öfverfallen och dödad af sina
krigskamrater. Hans ärofulla namn, som redan då firades i
hjältesånger och äfven rönte erkännande af romerska författare, lefver
i odödligt minne i historiens årsböcker och efterkommandes
tacksamhet.
Civilis, den ädle batavern.
70 e. Kr.
1.
Efter den romerska kejsaren Neros’ död (år 68 e. Kr.)
uppstodo stora strider om herraväldet öfver det väldiga riket, hvilket
lutade till sitt fall, sedan trohet och redlighet ej mera voro
romarnas dygder.
Då för tiden lefde i batavernas land (vid Rhens mynningar)
en man vid namn Civilis, hvilken förde befälet öfver en afdelning
af sina landsmän i romerska hären, ty bataverna hade redan
sedan länge varit romarnas bundsförvanter. Han hade blott ett
öga, men såg med detta bättre än mången med två sitt
fosterlands nöd och smälek samt huru skändligt de giriga, vällustiga
romarna där foro fram. Dessa kommo emellertid under fund
med hans fosterländska tänkesätt och kastade honom i fängelse
samt dödade till och med hans lika sinnade broder. Slutligen
återgåfvo de Civilis friheten, men han lät sitt hår och sitt skägg
växa och afgaf en ed, att han ej förr skulle klippa sitt hår, än
ban förskaffat sig hämnd. »Skola vi längre tåla, att de släpa
våra barn till Rom och tvinga våra gubbar till krigstjänst för att
kunna utpressa dryga lösepenningar?» — så ropade han till sina
landsmän, och alla svarade enhälligt: »Nej!» och grepo till vapen.
Därefter sände han bud till de öfriga af sin stam, som i Mainz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
