Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De romerska kejsarna och kristendomen - II. Titus, Trajanus och Marcus Aurelius - Trajanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
brottslighet utan blott en öfverdrifven och dåraktig villfarelse.»
Hvilket vackert vittnesbörd om de första kristnas rena seder, och
därtill af en hedning, som ansåg sig böra döma dem till döden!
— Trajanus svarade Plinius: »Du behöfver icke uppsöka de kristna,
men blifva de öfverbevisade att
vara sådana, så måste de
naturligtvis bestraffas. Säger någon sig
icke vidare vara kristen, så
frikänn honom, äfven om skenet
skulle vara emot honom. Fäst icke
afseende vid angifvelser af
personer, som ej gifva sig tillkänna.»
När kejsaren anlände till
Antiokia, lät han föra inför sig
herden för den kristna församlingen
därstädes, biskop Ignatius.
Trajanus utfor emot honom i hårda
ord samt kallade honom besatt af
onda andar, enär han
oupphörligen handlade i strid med kejsarens befallningar och därjämte
drog andra med sig i fördärfvet. Den
gamle vördnadsvärde mannen svarade utan
fruktan: »Icke förtjänar den att kallas
besatt af onda andar, hvilken såsom Guds
tjänare med fröjd bär Jesus i sitt hjärta,
men väl den, som förnekar honom!» Och
då han vidare bekände, att det fanns blott
en gud och att de hedniska gudarna just
voro onda andar, lät kejsaren genast slå
honom i bojor och föra honom till Rom
för att aflifvas. Här blef han under den
hedniska pöbelns fröjderop på cirkus offentligen kastad för tvenne
uthungrade lejon, hvilka begärligt uppslukade honom. Men de
30. Ignatius.
31. Antonius Pius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
