Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De romerska kejsarna och kristendomen - III. Antonius och Pachomius Upphofvet till klostren - Antonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland de fattiga. Endast en obetydlighet behöll han för sin systers
räkning och äfven denna blott en kort tid, ty då han vid ett annat
besök i kyrkan hörde de orden: »Sörjen icke för morgondagen,
ete.,» så utdelade han sina återstående penningar och skaffade sin
syster uppehälle hos några fromma jungfrur, hvarest hon blef
uppfostrarinna för många andra jungfrur ocli sålunda liksom blef
nunnornas moder. Själf begaf sig Antonius utom byns område
och sökte ensamheten.
2.
Det ligger i kraftfulla människors karaktär att med
oförtru-ten ifver fullfölja en en gång fattad lefnadsplan samt ej låta
afskräcka sig utan snarare sporras genom mötande svårigheter.
Äfven Antonius’ lefnad utgör ett exempel härpå. Med fast beslut
att lefva ett asketiskt lif blef han denna sin föresats trogen och
försökte att däruti öfverträffa sina föregångare. Till en början följde
han exemplet af en from gammal man, som lefde i ensamhet ej
långt från hans by. Därefter uppsökte han de öfriga asketerna i
trakten samt sträfvade att hos sig förena dessas goda egenskaper,
såsom den enes tålamod, den andres ifriga bedjande, den tredjes
talrika fastor. Det lyckades honom, och snart vann han genom sitl
fromma lefverne allas aktning, som kände honom. Nu— så berättas
det — försökte djäfvulen att förföra honom, än genom lockelser
till vällust, än genom fruktansvärda uppenbarelser; men
förgäfves! Antonius blef ståndaktig och fördref djäfvulen genom att
anropa Gud. Han behandlade sin kropp med den största stränghet,
tillbragte ofta nätterna utan sömn, sof på blotta marken, åt först
vid solnedgången, fastade ofta tre till fyra dagar efter hvarandra,
förtärde aldrig kött och vin utan endast bröd, salt och vatten
samt försmådde att smörja sig med olja såsom en veklig vana.
Men ännu icke nöjd lämnade han sin hittills varande
uppehållsort och begaf sig till den aflägsna trakten med grafvarna, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
