Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - I. Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 78 —
På sina små och fula men snabba och outtröttliga hästar åt, drack
och sof han, till häst utkämpade han sina strider och
genomsvär-made sitt ödsliga steppland, medan hans familj på af oxar dragna
vagnar och åtföljd af boskapshjordarna långsamt färdades fram.
Hela detta nomadfolk styrdes af tjugofyra höfdingar, hvilka
emellertid, då det gällde viktiga företag, valde ett gemensamt
öfverhufvud. Deras krigssätt var vildt och tygellöst. Under gräsliga skrik
angrepo de fienden men ilade plötsligen tillbaka för att med falkens
snabbhet och lejonets raseri åter anfalla och kasta allt framför sig
till marken.
Undanträngda af sina grannar i öster uppbröto dessa hunner
med kvinnor och barn samt all sin egendom ifrån sina
boningsplatser och tågade mot väster till Europa. De tappra alanerna
mellan Wolga och Don förmådde ej göra motstånd emot den väldiga
massan utan dels flydde dels förbundo sig med hunnerna för att
framtränga ännu längre mot ost- och västgöter. Äfven dessa dukade
under; hela Europa darrade. Till en tid åtnöjde sig hunnerna nu
med de betesplatser, de funnit vid Svarta hafvet och i södra
Ryssland, men sedan de blifvit förenade under en härskare, trängde
den vilda strömmen åter fram mot västra Europa. Den
fruktansvärde konung, som anförde dem, var Attila, i medeltidens sånger
kallad Etzel.
Attila var liten till växten, men han ägde stora kroppskrafter
och en järnfast vilja. Hans gång var stolt ocli majestätisk och då
han rullade sina små gnistrande ögon, kom han äfven den mest
behjärtade att darra. Kriget var hans element, ocli emedan hans
undersåtar ingenting älskade högre än rof och plundring, så stod
den tappre Attila hos dem i det högsta anseende, ja, han åtnjöt
nästan gudomlig dyrkan. Han hade sitt hofläger i det nuvarande
Ungern, och hans residens bestod af idel träbyggnader. Ehuru de
förnäma hunnerna i hans omgifning förde ett yppigt och slösande
lif, så förblef han likväl själf enkel och måttlig. Då lian gaf
något gästabud, lät han servera sina gäster de utsöktaste rätter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
