Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - IV. Östgöter, Västgöter, Longobarder - Belisarius och Narses - 4. Tejas, östgöternas siste konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 -
var intet handgemäng möjligt, emedan bäcken alltid var emellan
de stridande, men mycket ofta stodo fienderna på båda stränderna
och försökte nedgöra hvarandra med sina pilar. På detta sätt
gingo omkring tvenne månader, och härarna stodo rustade till Strid
midt emot hvarandra utan något afgörande. Göterna behärskade
ännu hafvet, och deras skepp kunde förse dem med lifsmedel, då
anföraren för deras flotta gick öfver till fienden och samtidigt
anlände flera grekiska fartyg från Sicilien. Nu lät äfven Narses
uppföra liöga torn på sin sida af floden och injagade hos göterna
en sådan förskräckelse, att de trodde sig icke längre kunna hålla
ut utan drogo sig tillbaka till det närbelägna berget. Hit kunde
ej den kejserliga hären följa dem med anledning af den oländiga
marken. Snart ångrade likväl göterna, att de begifvit sig så högt
upp på bergets sluttningar, ty de hade snart inga lifsmedel kvar,
vare sig för sig själfva eller sina hästar. Därför beslöto de att
hellre dö i ärlig strid än långsamt hungra ihjäl och kastade sig
med våldsamhet öfver sina fiender, hvilka voro alldeles oförberedda
på anfallet. Också hunno de ej lyssna till hornsignalerna och
uppställa sig i ordentlig slagordning utan försökte afvärja
angreppet i den ställning, de befunno sig. Det oaktadt försvarade de
sig med den ansträngning och framgång, att bela deras styrka
kunde samlas. Göterna stego nu af sina hästar och läto dessa
obehindradt löpa. Därefter ordnade de sig alla i en djup
slagordning, vända mot fienden. Då romarna varseblefvo detta,
lämnade äfven de sina hästar ocli ordnade sig såsom göterna. Sedan
började striden, hvari Tejas ådagalade ett mod ocli en hjältekraft,
som ställa hans namn i jämnbredd med alla, historien har att
uppvisa. Förtviflan ingaf göterna mod, ehuru fienden var dem
vida öfverlägsen; romarna kämpade för äran, ty de ville ej låta
besegra sig af den lilla skaran. Striden började på morgonen, och
Tejas stod, väpnad med sin sköld, igenkännlig för alla i spetsen
för de sina. Så snart romarna varseblefvo honom, ansågo de, att
hans död skulle göra ett slut på striden och sände därför sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
