- Project Runeberg -  Ur historien och sagan : ett världshistoriskt bildergalleri / Andra delen /
169

(1905-1906) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Världsomhvälfvande religionsrörelser - II. Kristendomens budbärare - Bonifacius, tyskarnas apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 169 —

följda, härbergen för resande, plantskolor för konster ocli
vetenskaper samt liospitaler för sjuka.

När Bonifacius till påfven insände berättelse om följderna af
sina bemödanden, utnämnde honom denne till ärkebiskop ocli
kallade honom ännu en gång till Rom. På resan dit blef den
ädle mannen öfverallt, hvar han visade sig, på det ärofullaste
mottagen, och till och med från de aflägsnaste trakter
tillströmmade människor för att se den oförskräckte troshjälten. Efter ett
längre uppehåll i Rom, hvarunder han af påfven öfverliopades
med hedersbevisningar, återvände han till Tyskland, besluten att
ordna hela landets kyrkoförfattning samt fullständigt underordna
densamma den Romerska stolen. I detta syfte indelade han
Bayern i fyra biskopsstift, grundade i Franken ocli Timringen tre
nya biskopsdömen och det sedermera genom sin klosterskola så
berömda abbotstiftet Fulda samt sammankallade år 742 det första
tyska kyrkomötet. På detta antogos stränga lagar emot de
andligas anstötliga lefnadssätt, ocli alla tyska biskopar förklarade
skriftligen sin underdånighet under påfven. Understödd af Pipin
återställde han därefter äfven den gamla kyrkoförfattningen i det
frankiska rikets västra del ocli lät dess biskopar erkänna påfvens
öfverhöghet. Huru mycket Bonifacius än ärade påfvarna såsom
kyrkans öfverhufvud och huru ifrigt lian än bemödade sig att
stadfästa och öka deras anseende, så tvekade han likväl ingalunda
att öppet uttala sina betänkligheter emot det i deras verksamhet,
lian fann fördärfligt. Sålunda skref han en gång till påfven
Zacharias: »Om de okunniga tyskarna komma till Rom och få se så
mycket dåligt vara tillåtet, som jag förbjudit dem, så tro de, att
det sker med påfvens gillande ocli skola sedan göra mig
förebråelser och sig själfva förargelse, och allt mitt predikande och
undervisande är förgäfves.» Ofta gick visserligen den ädle mannen för
långt i sin ifver. I synnerhet anklagade han icke sällan lios påfven
biskopar och präster, hvilka enligt hans mening utbredde kätterska
och oriktiga läror, samt begärde deras bestraffning. Sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histsaga/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free