Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Världsomhvälfvande religionsrörelser - II. Kristendomens budbärare - Bonifacius, tyskarnas apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1(170 —
anmälde han en gång en irländsk präst, som påstod, att det fanns
människor äfven på andra sidan jorden, som voro våra antipoder.
Denna riktiga föreställning gjorde honom all heder, men
Bonifacius förkättrade densamma i Rom. Påfven svarade: »Om
mannen framhärdar i sin förvända åsikt, så måste han beröfvas sin
prästerliga värdighet och utstötas ur kyrkan.»
Sedan Bonifacius under trettio år verkat för kristendomens
utbredande i Tyskland samt påfvedömets öfverhöghet, valdes han
till ärkebiskop af Mainz samt blef af påfven stadfästad i detta
inflytelserika ämbete, hvarunder fjorton biskopsdömen lydde. I denna
egenskap smorde han Pipin till konung och verkade oaflåtligt för
utbredandet af verkligt kristlig bildning och för den kyrkliga
ordningens fastare grundläggning. Härunder glömde han ej sin
ursprungliga kallelse utan besökte ännu i sin höga ålder det land,
hvarest han börjat sin bana såsom förkunnare af det gudomliga
ordet. Där skulle den outtröttlige troshjälten äfven sluta sin
vackra lifsgärning med martyrdöden. Utan att akta på faror
och besvärligheter, for den mer än åttioårige gubben i
Västfris-Iand, från ort till ort, predikade med sådan hänförelse, att
dagligen hundraden af det vilda folket läto döpa sig, förstörde
afgudabilder och uppbyggde kyrkor och kloster. Han beredde sig att lira
pingsthögtiden i närheten af det nuvarande Gröningen och hade där
låtit uppslå några tält, då en stor skara hedniska friser anföllo
honom med svärd och dolkar för att hämnas förstöringen af sina
gudabilder. Hans följeslagare grepo till vapen, men han förbjöd
dem att göra motstånd, i det han erinrade dem om Frälsarens
exempel, och förmanade dem att villigt underkasta sig döden för
den gudomliga lära, de ägnat hela sitt lif, hvarpå han jämte sina
elfva följeslagare föll för hedningarnas mordvapen. Hans lik blef
begrafvet i domkyrkan i Fulda, hvarest man ännu förvarar hans
biskopsstaf, hans evangeliibok och den dolk, hvarmed han blef
mördad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
