Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - VI. Anglosachser och normander - Wilhelm eröfraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 267 —
Wilhelm svarade, att penningarna skulle såsom vanligt afsändas,
men han hade aldrig lofvat att hylla den påfliga stolen eller göra
sina stater beroende däraf. Ja, lian gick ännu längre; han
förbjöd sitt rikes biskopar att bevista kyrkosammankomsterna i Rom,
och den eljest emot motsträfviga furstar så hårdnackadt fäste
Gregorius behandlade med skonsamhet Wilhelm, hvilken var för långt
ifrån honom och med kraft satte sig emot hans vilja. Först när
ban såg, att intet kunde vinnas genom smicker, skred han till
hotelser och förbjöd det engelska prästerskapet att emottaga sina
ämbeten af den världsliga makten. Men Wilhelm skrattade åt
denna befallning; utan att bekymra sig om det påfliga förbudet
tillsatte han biskopar och abboter, hvilka måste hylla honom ocli
aflägga länsed. Emellertid hade han intet emot lagen 0111
celibatet och tillät äfven den världsliga ocli andliga domsrättens
åtskiljande.
10.
När han nalkades slutet af sitt lefnad, trädde alla hans
bragder och lifvets växlingar fram för hans själ. Han kände
fåfängliglie-ten af all mänsklig höghet ocli djup ånger öfver alla våldsamheter,
han töröfvat. Hänförd af dessa känslor, förlänade han kyrkor och
kloster rika skänker, gaf flera statsfångar friheten och befallde, att
alla orter utmed franska gränsen, som han låtit ödelägga, skulle
erhålla skadeersättning. Äfven bestämde lian 0111 sin
kvarlåtenskap. Normandie och grefskapet Maine gaf han åt sin äldste son
Robert; sin andre son, Wilhelm, utnämnde han till konung af
England, med den enträgna bönen att behandla landet med mildhet;
åt den tredje sonen, hans älskade Henrik, gaf han blott en
penningsumma samt hans moders arfvegods, hvarvid han likväl hyste
en förhoppning, att Henrik en gång skulle öfverglänsa sina bröder
i glans och makt. Kort därefter afled han i ett kloster nära Rouen
den 9 september 1087 i en ålder af sextiotre år ocli sedan han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
