Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - II. Kejsar Henrik IV och påfven Gregorius VII - Henrik IV - 2. Sachsarnas uppror - 3. Påfven Gregorius VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 —
anryckte emot Goslar. Henrik flydde i bestörtning till sitt älskade
Harzburg, ett befästadt slott emellan Ilsenburg och Goslar, men
den sachsiska hären omringade äfven detta slott och blott med
möda kunde Henrik undkomma genom bergets klyftor, sedan han
förut i hemlighet låtit föra undan sina skatter och rikets
klenoder. Trenne dygn irrade han omkring, innan han anlände till
Hessen. Sachsarna intogo lians borgar och förstörde dem i grund.
Ännu i våra dagar kan man på många af Harz’ höjder se de gråa
ruinerna från denna tid. Folket var så förbättradt på den
frankiske konungen, att det till ocli med nedbrände den vackra
kyrkan på Harzburg och kastade liken af en af konungens bröder ocli
af hans lilla son ur deras grafvar. Därefter blef konung Henrik
af en stor församling förklarad ovärdig att bära kronan och hertig
Rudolf af Schwaben utropad till Tysklands konung.
Vredgad i sitt hjärta begaf sig Henrik 1075 till Worms, hvarest
han förvärfvade sig många trogna anhängare ibland del lägre folket,
hvilket alltid bevarar aktning för den rättmätige fursten. Därjämte
stämde han ned sin stolta ton, ställde sig vänlig och vann genom
böner och löften slutligen äfven flera furstar, så att de lofvade
honom bistånd emot sachsarna. Med en förträfflig här inryckte han
i det upproriska landet, och när det kom till drabbning, deltog
Henrik själf på sin vilda stridshäst så tappert i striden, att han med
egen hand nedhögg många fiender. Det var vid Langensalza vid
Unstrut, som de förenade sachsarna och thüringarna blefvo
fullständigt slagna. Deras olyckliga land blef nu af den frankiska hären
barbariskt härjadt, många fängslades, ocli folket beröfvades sina sista
friheter. De hjälplösa sachsarna vände sig i sin nöd till påfven, bela
kristenhetens fader, och just vid denna tid hade en man bestigit den
heliga stolen, för hvilken furstar ocli konungar skulle böja sig.
3. Påfven Gregorius VII.
Denne påfve hette Gregorius VII. Han var son till en landtbo
i Saona eller på toskanska Soana vid namn Hildebrand, liade tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
