Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - II. Kejsar Henrik IV och påfven Gregorius VII - 3. Påfven Gregorius VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 300 —
ägnat sig åt det andliga ståndet och redan i sitt kloster så utmärkt
sig genom djupa insikter i kyrkans angelägenheter, stränga seder
ocli hög lärdom, att han snart blef kallad till Rom och det
påfliga hofvet. Här ledde han med stor omtanke och järnhård
fasthet under tjugo år alla påfvarnas steg och blef sedan själf väld
till kyrkans öfverhufvud, och detta så hastigt, att ingen utom
Italien erhöll kunskap därom, förrän lian redan såsom Petrus’
vigde ställföreträdare var i full verksamhet. Henriks fader hade
förordnat, att ingen påfve skulle blifva väld utan den tyske
konungens bifall. När Gregorius sålunda lät underrätta Henrik 0111
sitt val, blef denne mycket missnöjd och afsände ett sändebud
med förfrågan, huruvida valet vore giltigt, ehuru konungen ej
bekräftat det. Den sluge Gregorius ställde sig helt ödmjuk för att
sålunda blott erhålla bekräftelsen. »Herr grefve», sade lian till
sändebudet, »Gud är mitt vittne, alt jag ej eftersträfvat denna
ära, utan att romarna med våld påbördat mig densamma.
Invigningen skall först då äga rum, om kejsaren ger sitt samtycke.»
Henrik blef helt rörd genom denna anspråkslöshet; han
stadfäste icke blott valet, utan befallde äfven, att invigningen skulle
genast företagas. Huru bittert måtte han ej senare hafva ångrat
detta!
Nu gick Gregorius raskt till verket. Fast stod i hans inre
beslutet att helt och hållet befria kyrkan ifrån beroendet af
furstarna samt göra påfven till alla furstars och folks herre.
Furstarnas makt, så sade han, är af denna världen, kyrkans däremot af
Gud och Jesus Kristus, och liksom påfvarna af Petrus öfvertagit
nyckeln att binda och att lösa, så äro de äfven Jesus Kristus’
ställföreträdare på jorden och för sina gärningar blott ansvariga
inför honom men ej för några världsliga furstar. Därför kan
äfven enligt gudomlig rätt hvarken det romerska folket eller
kejsaren såsom hittills utvälja någon till påfve, utan denne utses af
den Helige Ande själf genom ett särskildt af honom upplyst ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
